Kohtuullisia kohteliaisuuksia

Kohtuullisia kohteliaisuuksia

Kieliryhmästä riippumatta, suomalaiset ovat rehellisiä ja aitoja. Olemme reiluja ja suoria. Emme tee numeroa itsestämme. Mutta osaammeko olla kohteliaita, mukavia ja ystävällisiä?

Käytämme alla online-raatimme etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Monika: Jag förvånas i Finland över att folk är så lite artiga. Jag menar – att hålla upp dörren för varandra. Varför ska det vara så svårt?

Mårten: Jag håller helt med om artigheten. Finländare i gemen är mindre artiga än många andra folk. Vi är ärliga, rättframma och rättvisa. Vi tycker om andra människor och vi försöker vara till nytta. Men vi är inte bra på att vara artiga: öppna dörrar, tacka och bocka, tilltala hövligt, visa tacksamhet, och så vidare.

Isa: Visst är vi ju lite buttra (synkkiä). Jag tror inte att man kan påverka det på något annat sätt än att själv försöka vara trevlig med folk i sin omgivning. Jag har tagit som vana att alltid säga hej åt busschauffören, kassapersonalen och liknande. Jag går inte heller automatiskt bort ifall någon som är lite full börjar prata på spårvagnshållpatsen (raitiovaunupysäkki). Alltid kan man utväxla några ord.

Kjell: Ja, vi är onödigt blyga och ibland också ovänliga mot varandra – på både svenska och finska. I mina ögon är det en myt att finlandssvenskarna skulle vara öppnare och socialt kompetentare än de finskspråkiga, vi är ofta burdusa och ovänliga vi också. När jag var yngre tyckte jag ofta att t.ex. svenskar och amerikaner var falska i sin låtsade vänlighet. I dag tycker jag att lite vänlighet inte skadar, den må sedan vara hur ytlig som helst. Vänlighet gör livet lite lättare, man kan faktiskt få en dålig dag räddad av att någon är lite hygglig mot en i stället för att behandla en som skit.
Det fina är att vi finländare ändå gillas av folk ute i världen. När de inser att oartigheten kommer sig av social klumpighet snarare än av illvilja eller människokyla, så tycker de ofta att oartigheten är litet mysig också.

Bettina: En sådan där liten sak bara: Att folk skulle säga hej och prata med varandra lite oftare. Det gör inte ont att säga god morgon till främmande männsikor man möter.

Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Viisauksia reunasta laitaan

Viisauksia reunasta laitaan

Yksi kultakala kulhossa, toinen ilmassa. Viisas katsoo maailmaa kultakalamaljan ulkopuoleltaMitä on taiteellisuus? Mistä saa luomisvoimaa ja kuinka maratonille treenataan? Mitä iloa on jalkapallosta? Puhumme, vaikenemme, perehdymme stadin slangiin sekä mokaamisen ihanuuteen ja viisauteen.

Kooste on tehty online-raatimme kyselytyntien sisällöistä. Käytämme alla etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Jörn: Vilken musik jag helst lyssnar till? Havet och fåglarna.

Monika: Jag har lite svårt för stora ord. Jag tänker helst i detaljer, det konkreta och fysiska. Jag tycker inte om till exempel i vissa TV-serier i Amerika där folk går omkring och säger Jag älskar dig hela tiden. Det betyder ju ingenting till sist. Med kärlek är det också lite på det sättet. För många ord.

Jörn: Allt är nuförtiden lättare, men det innebär inte att det är bättre. En vän till mig skrev: skit är skit om än per satellit.

Peppe: ”Jag befriar dig” handlar om att man inte alltid behöver göra tråkiga saker. Är man riktigt trött en kväll man man till exempel be sin man befria en från att borsta tänderna (Härmed befriar jag dig från att borsta tänderna.) Eller så har man inte lust att gå till affären och köpa mjölk (Härmed befriar jag dig från att köpa mjölk.) Eller kanske att åka ut på landet för att fira midsommar. (Härmed befriar jag dig från att åka ut på landet.) Man får naturligtvis inte missbruka Jag befriar dig-meningen. Med makt kommer ansvar.

Jörn: Olit sivari vuonna 1959. Miten siihen suhtauduttiin? – Civiltjänst hette det inte då, utan att vara vapenvägrare. 16 månaders tjänstgöring. Det var inte lätt. Jag sändes till Björneborg. Den allmänna uppfattningen var negativ.

Isa: Jag tror definitivt (aivan varmasti) att en av de mest extrema, eller kanske mer trendiga, sakerna just nu är att göra sådant som tidigare ansågs tråkigt. Om man läser igenom några av de mer populära bloggarna tycker jag att man kan märka att det är populärt nu att laga kalops för hela familjen eller sticka.

Jörn: Tiden förändrar medierna. Medierna förändrar tiden.

Baba: Visst finns det mycket förvaringsutrymme under bordet i Uutisvuoto. Det är bara en kuliss, så det är nog inte så värst snyggt där bakom. Där finns ett helt virrvarr av elsladdar och annat bråte. Prisen ligger på en gammal upp och ned vänd kartonglåda. Så du kan tänka dig – det är nog faktiskt lite svårt att hålla reda på allt.

Jörn: Det värsta som hänt mig i medierna har ibland varit självförvållat, men inte alltid. Vad medierna gör kan man inte rå på.

Alf: De finns ingen mat som inte kan göras bättre genom a) linda in i bacon, b) dränka i hot sauce (gärna hot wing sauce).

Jörn: Jag äter allt som kommer av naturen, inklusive hund, men hund endast i Kina.

Taiteellisuus ja treenaus

Kjell: ”Konstnärlig” är ett ord jag inte vill dramatisera. Ibland tror människor som sysslar med konst att dom är lite bättre än sådana som inte gör det, och den attityden är jag allergisk mot. Jag ogillar kvasikonstnärlighet. Konst är det som konstnärer har till uppgift att göra, punkt. (dramatisera = dramatisoida, suurennella; attityd = asenne; allergisk mot = allerginen jollekin; kvasikonstnärlighet = tekotaiteellisuus)

Monika: Jag tycker att konst INTE är nåt heligt som ska ses upp till och beundras men ska vara nåt som vi kan ha med oss och använda oss av i våra liv. Konstnärligt på bra sätt KAN betyda intitativrik, infallsrik, fantasifull, vildvuxen, etc. Men allt detta inte på nån separat ö (itsenäinen saari) vid sidan av verkligheten. Utan mitt i.

Jörn: Mistä olen ammentanut luomisvoiman? Urheilemalla, juomalla, polttamalla, tekemällä duunia.

Baba: Hemligheterna med maratonträningen? Det är bara att göra det regelbundet. Det är helt enkelt en livsstil. Och när man löper ska man göra det tillräckligt långsamt.

Kjell: Jag älskar fotbollen i sig, känslan när man lyckas slå en perfekt avvägd passning i en lucka mellan två motståndare är obeskrivligt fin. (perfekt avvägd passning = täydellisesti ajoitettu syöttö; obeskrivlig = sanoinkuvaamaton)

Jag är nog mer ensamvarg än lagspelare. Det märks också i mitt skrivande, jag är ganska ensam med mina idéer, jag vill ha det så. Men just därför är saker man gör tillsammans, som att spela boll eller göra musik, så viktiga för mig – de är en motvikt till ensamheten i jobbet. Att spela i band är ännu finare än att spela fotboll, tycker jag, för där får alla vara på samma sida, det behövs inga motståndare. (ensamvarg = yksinäinen susi; motvikt = vastapaino; motståndare = vastustaja)

Mokaaminen, opettelu ja virheet

Baba: En miss kan vara en fullträff om man utnyttjar den väl.

Monika: Vi är olika, vi mänskor, i huvudet och kroppen. Endel är snabba, andra långsamma – och det gäller väldigt mycket författare också. Det enda man kan säga om proffessionalism tror jag – är att det gäller att genom försök och misstag (=yritys ja erehdys) komma fram till vad som passar en bäst. Fast det där snabba skedet gäller i början. ”Fånga i vinden”, liksom. Det tror jag på. Men jag skriver om tusen gånger. Bokstavligen. Och tar ut utskrifter. Det är omöjligt att bara skriva på dator. Dator är virtuellt. Bok, text, litteratur är fysiskt, konkret.

Bettina: Stämningen försöker jag skapa genom att vara så naturlig som det nu går att vara framför kamerorna. Och genom att ”tillåta” fel. Det är ingen katastrof om någonting går fel någon gång. Man kan skratta åt det och sedan är stämningen ännu bättre. För att citera vår tidigare chef på Yle: Mikael Jungner sade alltid att ”saa mokata, ja pitääkin mokata välillä”. Och visst – publiken i studion hjälper nog till också. En bra, intresserad publik är guld värd.

Mårten

Jag älskar misstag och blundrar. Det är genom dem som människorna och världen förbättras.

Man lär sig som barn att man skall undvika fel och misstag, och i den åldern är det helt rätt. Om små barn inte lär sig skillnaden på rätt och fel, hett och kallt, vasst och slött så kan det gå illa för dem. I skolan måste vi lära oss riktig matematik, riktig grammatik och rättstavning. Utan alla dessa regler skulle världen inte fungera. Själv har jag alltid varit en stor vän av regler, i synnerhet i yngre år.

Men samtidigt måste man tillåta sig att göra fel. Annars sker ingen utveckling. Man kan inte lära sig åka slalom utan att falla i backen. Man kan inte lära sig spela piano utan att slå på fel tangent ibland. Man kan inte lära sig ett nytt språk utan att säga en massa knasiga saker som strängt taget är fel.

I affärsbranscher som utvecklas snabbt är detta ännu viktigare. Det visar sig att vinnarna i IT och i högteknologi följer ett darwinistiskt mönster. Det gäller att pröva på en massa, slänga bort det som inte fungerar, och iterera oerhört fort. Då får man till stånd en snabb evolution som producerar de bästa resultaten.

Charles Darwin sade det så klokt: ”It is not the strongest of species that survive, nor the most intelligent, but the one more responsive to change.”

För att reagera snabbt på förändringar i omgivningen måste man vara beredd att göra fel. Man måste tillåta sig att experimentera. Man måste uppmuntra dem som misslyckas. De är ofta de stora misslyckandena som leder till de bästa innovationerna.

Jag har själv gjort så många misstag under min karriär att jag undrade om jag någonsin skulle kunna nå framgång. Men just när det var som värst – bolaget jag hade lett gick i konkurs – stod nästa möjlighet för dörren. Jag samlade ihop vad jag hade kvar av sisu och tog mig an den nya uppgiften. Vi började bygga ut företaget som hade ett dussin anställda och ungefär en miljon euro i omsättning. Sju år senare var företaget värt över hundra gånger mer.

Också den solskenshistorien innehåller en god dos farliga missar och blundrar. Jag skall inte gå in på de misstagen just nu, men det är viktigt för alla att veta att alla framgångsrika företag har gått igenom svåra tider med svåra misstag.

Vi finländare borde lära oss at se det fina med försök och misstag. Det är så man lär sig. Ett misslyckande är inte slutet på världen, utan en ny början.

Alf ja Magnus sekä kaupungit

Alf: Varför gillar jag Åbo och Danmark? – Jag gillar Åbo för att det är litet, och Köpenhamn för att det är stort. Hesa är varken eller.

Magnus: Helsingfors är mitt hem. Jag trivs fantastiskt bra här. Det är konstigt, men senast när jag var i Stockholm så kändes det inte som min stad längre. Så kan det gå. Siinä se mene.

Alf: Jag tycker inte Helsingfors är så mycket till metropol. Det är en OK stad, men jag skulle inte klassa den bland metropolerna. Något med staden gör att den känns rätt liten – vilket kan vara trevligt! Samma sak med mitt Köpenhamn, en stor stad, men inte någon större metropol. Men det är ju hur det känns…

Magnus: Visst är Stockholm större som stad men det märker man inte när man bor där. Man går till samma butiker och samma restauranger. Skillnaden är bara att i Stockholm så är det mer folk i vägen då man ska fram.

Alf: Måste alla bo innanför Ring III? Ska vi hjälpa människor i periferin att sysselsätta sig själv och  förtjäna sitt levebröd? – Det där med vad som är periferi är ju lite lustigt. Åbo är utanför Ring III, är det periferi? Landsbygden behöver stöd, men nog också så att folk på landsbygden måste fundera på nya sätt att realisera företagande på landsbygden. Alla kan inte vara i ekoturismbranschen.

Puhuminen ja hiljeneminen

Sampo: Om jag skall spela arg tänker jag inte på att vara arg, utan på varför jag är arg.

Mårten: Man kan ha enorm fördel av en finsk eller nordisk kulturell bakgrund. Man kan till exempel säga ”Eftersom jag är från Finland så tänker jag berätta för dig exakt hur jag ser på saken.” Många uppskattar uppriktigheten i budskapet, och bara man ser till att mottagaren är förvarnad så brukar allt gå väl.

Jörn: Vad är viktigare: att säga ja eller att säga nej? – Kan också säga Antingen-Eller eller Vet ej, eller Vet.

Mårten: Det är mycket nyttigt att kunna vara tyst. I många diskussioner och förhandlingar får man en fördel om man lugnt kan lyssna på den andra och inte bli nervös om det uppstår en plötslig lucka i pratet. Vi finländare är experter på detta.

Jörn: Vad som irriterar mest? Skitpratare.
Bäst och sämst i diplomatens arbete? Sämst, se ovan. Bäst att möta intressanta människor.

Alf: Jag tycker illa om människor som tror att de vet exakt hur allt skall vara, d.v.s. människor som inte tror att de kan ha fel.

Sampo: Vilken känsla är svårast att spela? – Ingen känsla är svårare än andra, att efterlikna en känsla är svårare. Man måste iaktta andra så lär man sig att spela den själv. Man kan inte riktigt teoretisera dessa saker.

Peter: Jag läser högt för barnen på svenska, nästan varje kväll.

Jörn: Vad jag vill åstadkomma? Leva, arbeta.

Kjell: kääntäminen ja stadin slang

Miten kääntäminen tapahtuu?

Med den finska översättningen går det till så, att översättaren först översätter hela boken. Sedan får jag manuskriptet och gör anteckningar. När jag läst allt så träffas översättaren och jag, och så går vi igenom manuskriptet sida för sida, kanske 50-60 sidor per dag. Det brukar ta en arbetsvecka eller två. När vi är oense är det alltid översättaren som har vetorätt. Min översättare Katriina är för övrigt en ängel som står ut med mig! (göra anteckningar = tehdä muistiinpanoja; sida för sida = sivu sivulta; oense = eri mieltä; vetorätt = veto-oikeus; viimeinen sana; för övrigt = muuten)

Miten stadin slangi muodostui?

När staden började växa sig stor i slutet av 1800- och början av 1900-talet bestod den nya befolkningen både av finskspråkiga familjer från hela landet och svenskspråkiga familjer från olika delar av Nyland, Österbotten, Åboland. De finskspråkiga inflyttarna var förstås fler, därför fick det tidigare rätt svenskspråkiga Helsingfors ganska snabbt finskspråkig majoritet. Jag tror att det var år 1902 svenskan råkade i minoritet, och efter det har ju den svenskspråkiga befolkningens andel bara krympt. (råka i minoritet = joutua vähemmistöön; krympa = kutistua)

I varje fall så bodde de här familjerna ganska ofta sida vid sida, nära varandra, särskilt i de trångbodda arbetarstadsdelarna (Rödbergen, Berghäll, Sörnäs, Vallgård, Hermanstad). De behövde helt enkelt ett språk att kommunicera på. Lägg ännu till inflytandet från ryskan (gamla slangord som lafka, safka, koni, bonja, snaija, etcetera), så tror jag att vi har en bild av hur slangen föddes bland de unga pojkarna och flickorna som rörde sig på gator och gårdar. Vissa ord kom säkert också från andra, mindre språk. På helsingforssvenska kunde man kalla en manlig kamrat för ”en bra jappe” ännu när jag växte upp. Jag undrade alltid var det där ”jappe” kom ifrån. Tills jag läste en bok om jiddisch och hittade ordet ”jape” för man. Så här är det nästan alltid med stadsslang. Den föds av att olika språk och kulturer möts och lär känna varandra i storstaden. (trångbodd = ahtaasti asuttu; kommunicera = kommunikoida, viestiä; inflytande = vaikutus; manlig kamrat = miespuolinen toveri; stadsslang = kaupunkislangi)

Vinkkejä radalle, aamiaiselle ja matkalle

Vinkkejä radalle, aamiaiselle ja matkalle

Kootut vinkitKootut vinkit niin esiintymiskuumeeseen, stadin menomestoihin, aamiaispaikkoihin kuin maailmalle. Käymme läpi kirjat, blogit ja tv-ohjelmat. Kartoitamme Helsingin aamut ja New Yorkin klubit. Kerromme myös kahvasta, joka vetää selkäsi suoraksi.

Kooste on tehty online-raatimme kyselytyntien sisällöistä. Käytämme alla etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Esiintyminen ja ramppikuume

André: Om man får blackout så är det bästa att säga det högt till publiken. Då kommer man ofta på vad det var och publiken märker att du är mänsklig. Jag har flera gånger frågat publiken att vad talade jag om? Det kan bli ganska roligt.

Baba: Jag är nog alltid nervös (hermostunut) på TV men det är bara bra. Ju mer nervös man är, desto bättre går det. Man är mer på alerten (skarpimpi).

Sampo: Hur kan man lära sig långa rolltexter utantill? Det där med att lära sig en text utantill är inte svårare än att läsa texten många gånger så fastnar den snart. Att ge texten ett innehåll är en större utmaning. Lyckas man inte uttrycka tillräckligt med den texten som tillskrivits ens roll, kan man kanske fylla i med egna ord. Med den risken att författaren, trots allt, är en bättre pjäsförfattare än man själv.

Bettina: Visst blir jag nervös, men nervositeten försvinner när man väl kommit igång med programmet. Om man är väl förberedd och vet vad man ska göra brukar nervositeten inte bli så stor.

Peter: Jag har gjort så mycket TV att det nog inte är så hemskt spännande men alltid får man en liten adrenalinkick, det är bra att andas lugnt och djupt ända ner i magen och koncentrera sig på sin uppgift. Gäller allt offentligt uppträdande, som att hålla tal till exempel.

André: Jag brukar sätta en viss typ av skämt under en rubrik i mitt huvud. Om jag har skämt om skillnader mellan Finland och Sverige så gör jag en rubrik som heter t.ex. Fin vs Sve.

Alf: Jag är alltid jättenervös före jag skall tala – till och med när jag skall föreläsa. Jag har talat inför så många så länge att jag redan gör det med ryggmärgen, så det kommer naturligt. Jag tror att det viktigaste är att man vet vad man tror på, så att man inte behöver fundera.

Baba: Nej, det är inte svårt att komma i håg replikerna (vuorosanat). Jag använder en prompter (prompteri tai lukulaite), så jag ser texten när jag tittar in i kameran. Men det finns hundra olika bra tips (vinkkejä) att förbättra minnet med. Ett sätt är att fundera ut en bekant rutt, t.ex. i sitt hem, och placera ut det man ska minnas utmed rutten.

Blogit, kirjat, TV-ohjelmat

Jörn: Vilka böcker man bör läsa? Strindberg främst av alla. Men kanske också Vilhelm Moberg.

Monika: Man BORDE inte läsa något, man läser det man vill… Jag läser själv alla möjliga böcker. Har inga favoritförfattare men det finns förstås böcker som man kommer till om och om igen. Jag gillar väldigt mycket till exempel Marcel Proust och Kerstin Ekman och av finska författare så älskar jag och beundrar jag till exempel Juha Itkonen.

Peppe: Blogilista eller Blogglovin. Vill man läsa finlandssvenska bloggar ska man gå in på Peppar.fi, Ratata.fi eller X3m.yle.fi eller så kan man bara surfa in hos mig på jeanetteohman.com 😉

Isa: När det kommer till tidningar tror jag nog att både City och NYT-liite har den mest heltäckande informationen. I Papper burkar jag ofta hitta notiser om nya restauranger och kaféer, så den lönar dig sig också att söka upp. På jobbet surfar jag in på alla världens sidor! yle.fi, hs.fi, aftonbladet.se, x3m.yle.fi. En bra samlingssida för alla nyhetsportaler i Finland är ampparit.com. Man kan filtrera bort Big Brother-nyheterna 😀 Dessutom får jag reda på en massa nyheter och fenomen via mina vänner här på Facebook, och så läser jag en del bloggar.

Bettina: Senast läste jag Jonathan Safran Foers ”Eating Animals”. Den kan jag verkligen rekommendera, den finns nu också på finska.

Baba: Vilken bok är den bästa jag läst? Hjälp, den frågan är svår att svara på. Det finns så många och alla är bra på sitt sätt… men Dostojevskij har jag alltid varit svag för. Brott och straff och Idioten. Och Tolstojs Anna Karenina läste jag också flera gånger när jag var yngre. Det är kanske mitt ryska påbrå som drar mig till de ryska klassikerna. Och Tolkiens Sagan om Ringen har jag läst säkert fyra gånger.

Baba: Just nu skulle jag rekommendera Susanna Alakoskis Svinalängorna på originalspråket.

Magnus: Jag tror att det är bra om man väljer någon bok ur sin favorit genre. Då är det kanske lättare att läsa den till slut.

Bettina: Solsidan på FST, det är en fruktansvärt rolig och dråplig serie. Spotlight – FST:s ”undersökande” TV-program. Välj ett avsnitt där ämnet verkligen intresserar dig och så hänger du med. Tyvärr är de ofta tvugna att använda en hel del finsktalande källor, men inte alltid. Jo, jag har nog tid att titta på TV, men jag gör det ändå inte så ofta. Jag har så mycket annat intressant att göra. Jag tittar sällan på TV före kl 21 på kvällen.

Paikat, menomestat ja matkustus

Isa: De bästa inneställena. I Helsingfors tycker jag att det finns ett ganska bra utbud, så att alla kan hitta något de gillar. Apollo är roligt om man tycker om stora ställen med band, men jag föredrar kanske lite lugnare ställen där man kan sitta ner. Jag bor i Berghäll och tycker om många ställen här, till exempel Pacifico är ett roligt ställe med bra musik där man både kan dansa och sitta och prata.

Sampo: Min favorit frukost på veckan är Ekbergs. På veckoslutet blir det Siltanen eller Dylan i Arabia. Dylans brunch är bäst! På sommaren är Fanny goes to Hollywood i Koffaren ett alternativ. Har aldrig ätit klaus k’s frukost, men har hört att den är bra! Är den inte ekologisk? Klubben i nedre våningen är mera bekant.

Kjell: Ett tips för de unga är att man skall gå på på Helsingfors stadsmuseums fina utställningar. Oftast visas de i Villa Hagasund.

Baba: Girya-sporten kahvakuula. Det är en gren som de har utvecklat i den ryska armén. I all enkelhet är det en sportgren där man svänger runt med järnkulor som har ett handtag på sig. På nätet finns det massor med tips på hur man gör det. Jag har hållit på med det nu i två år och är väldigt nöjd. Giryan håller mig i god form och ryggen och hållningen är bättre än förr. Grenen (laji) passar i synnerhet för kvinnor och sådana som sitter mycket vid datorn.

Kjell: Ett tips är att någon gång stiga upp klockan fem-sex på morgonen och bege sig ut i staden då. De flesta städer är fantastiskt vackra på morgonen, just före de vaknar och människomyllret börjar. Det gäller också för Helsingfors.

Alf: I Åbo har jag gått på en del utställningar, och var förstås på invigningen till kulturhuvudstadsåret. Men jag gillar framför allt det som inte är officiella delar av kulturhuvudstadsåret men ändå påverkar – Åbos nya resturanger, kafélivet, ungdomskulturen, serietidnings-scenen och så vidare. Ser också fram emot att ordna vissa mindre saker själv, bland annat ett seminarium om mat och ett om mode.

Sampo: Klubbar på mina resor som är nämnvärda är Berghain och Watergate i Berlin, Cielo i New York och LIV i Miami (den sistnämnda dock inte för musikens skull). Av resorna rekommenderar jag Island som resemål, och just nu är det dessutom billigt.

Kjell: Jag har läst mycket om beatniks och om olika jazz- och rockmusiker och deras liv på Chelsea Hotel och på andra ställen i New York (Patti Smiths bok Just Kids, som ju nästan alla älskar, är bland mycket annat också en fin Manhattan-skildring), etcetera. Men när det gäller det äldre New York har jag bara några standardverk, och min kunskap är där mera på Martin Scorsese- och Gangs of New York-nivån än på Henry James-nivån.

Isa: tycker jag att alla finländare borde åtminstone en gång åka till S:t Petersburg, det är ju så otroligt nära!

Tobinista Nokiaan ja pilveen

Tobinista Nokiaan ja pilveen

Miten Nokia selviää, kuka on Tobin, mihin tarvitaan pilveä?Nyt selitämme ja parannamme maailmaa. Kuka ihmeen Tobin, miten selviää Nokia, miksi naiset tienaavat vähemmän kuin miehet? Missä ihmeen pilvessä pitäisi kohta olla? Proffa Alf Rehn ja toimari Mårten Mickos selittävät, miettivät ja pohtivat.

Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Alf digitalisoi ja energisoi

Tror du att digitaliseringen är en hållbar samhällsutveckling?

– Jag tror starkt på digitalisering. Givetvis inte så att vi skall ignorera allt annat, men digitaliseringen har nog en enorm potential att skapa ett hållbart samhälle, allt eftersom transparensen och möjligheten att göra saker tillsammans ökar.

Vad är framtidens energikälla?

– Det kan låta konstigt, men jag är inte så oroad för energifrågan. Vågkraft har fortfarande en massa outnyttjad potential, och jag tror på att vi kan skapa rena energikällor inom de kommande 5-10 åren. Jag är mycket mer oroad vad gäller världens matbestånd och bristen på rent vatten.

Inbesparingar har lett till att en stor del erfaren, kompetent arbetskraft blir outnyttjad. Hur kan vi ta till vara all den potential som finns i den äldre generationen, som vi i kvartalsekonomin säger upp samtidigt som pensionerna höjs?

– En väldigt viktig fråga. De sätt vi nu kan utveckla för att ta tillvara kompetensen och potentialen i den äldre generationen kommer att avgöra väldigt mycket. Igen, jag tror på att stöda entreprenörskap hos de äldre, och skapandet av flexiblare regler på arbetsmarknaden för att möjliggöra återanställande (i den mån pensionärer är intresserade därutav).

Mårten miettii Nokiaa

Nokia on Suomen kannalta kovin tärkeä yritys. Miksi kävi kuten kävi? Mikä on analyysisi Microsoft-yhteistyöstä? Millä tavoin Nokia pystyy ratkomaan haasteet, joiden parissa se parhaillaan kamppailee?

I mitt tycket är Nokiahistorien tragikomisk. I alla dessa år har alla i Finland (pressen, statsmakten, affärslivet och vanliga medborgare) hela tiden berömt Nokia och stolt visat upp Nokia för hela världen. Man har frågat sig vad Finland bör göra för att få ett nytt Nokia. Man har blundat för möjligheten att Nokia kan göra fel och att världen kan förändras.

Verkligheten är en annan. Nokias framgång på 90-talet var så enorm att den inte kan klassas som något annat än ett undantag som mycket sällan kommer att hända Finland. Vi borde redan då ha insett att de enorma skatteintäkterna inte kan fortgå för evigt. Vi borde också ha insett att Nokia kan misslyckas någon gång.

I resten av världen har man sett Nokias förfall en längre tid. Kommunikatorn var en världsnyhet i mitten på 90-talet när Nokia lanserade den, men därefter har den inte utvecklats alls så snabbt som den borde. Symbian-systemet har kritiserats kraftigt sedan början av 2000-talet. Men Nokia och Finland slog dövörat till. Samtidig gick Nokia på ett spår där det viktiga var logistik och effektiv produktion och inte produktinnovation. Man lämnade också den amerikanska marknaden helt oskött (och intressant nog var den allmänna åsikten i Finland att USA låg långt bakom Europa i mobilfrågor). Inte att undra på att någon då kunde komma in och stjäla ledarplatsen inom mobil innovation av Nokia.

Vad som nu sker är ett desperat försök att göra en helomvändning efter många år av strategisk passivitet. Det fanns dessvärre inte några goda alternativ kvar för Nokia. Alla scenarier är nu riskfyllda och farliga. Avtalet med Microsoft kan vara räddningen, men det kan också bli början på slutet. Microsoft är ett rikt och starkt företag, men i mobilbranschen har bolaget ingen speciell trovärdighet.

Det bästa vi kan göra är att ge Nokia arbetsro. Låt dem säga upp stora mängder personal. Låt dem avbryta utvecklingsprojekt som inte är viktiga. Låt dem omorganisera både styrelse och ledningsgrupp. Låt dem spendera stora summor på nya modiga initiativ. De flesta högteknologiföretag som hamnar i en sådan här situation går slutligen under eller blir uppköpta för ett lågt pris av någon annan (tänk på Digital, Silicion Graphics, Sun Microsystems m.m.). Men några få har klarat av att förnya sig och komma tillbaka dubbelt starkare (tänk på Apple och IBM). Låt oss hoppas att Nokia hör till dem som till slut vinner igen.

Alf opettaa kansantaloutta

Miksi harjoitetaan jatkuvaan talouskasvuun perustuvaa politiikkaa, vaikka kaikki tietävät, että maapallo ei kestä nykyistäkään kulutusta? Varför satsar vi fortfarande på ständig tillväxt även om planeten inte klarar av det?

– Tja, för att det är allt vi kan och allt vi vet. Alla våra system, från hur vi förstår investeringar till hur pensionerna är uppbyggda bygger på ständig tillväxt. Vi skulle behöva ett helt nytt sätt att se på de här frågorna, men eftersom allt hänger ihop så är det svårt att veta var man ska börja. Umair Haque har funderat mycket på hur man skulle kunna lösa det här. (Finns många andra också.)

Miksi miesvaltaisilla aloilla on korkeammat palkat kuin naisvaltaisilla? Varför har mansdominerade yrken högre löner är kvinnodominerade?

– Det korta svaret är: Historia. Vi har kanske blivit mera jämställda, men strukturerna ändras väldigt långsamt. Dessutom tror jag män är bättre på att kräva saker än kvinnor, och världen är så trist att ibland klarar sig de mest buffliga och krävande bäst.

Kenelle kaikki oikein ovat velkaa, kun puhutaan valtionvelasta? Onko sellaisia valtioita, jotka eivät ole kenellekään velkaa? Vem är skyldig vem när det gäller statsskulden, och finns det länder som inte alls har en statsskuld?

– Om jag kommer rätt ihåg så har inte Brunei någon statsskuld, och det lär inte Lichtenstein ha heller. Men det är väldigt få länder som inte har någon statsskuld, och det är bara pyttesmå sådana. Det är lustigt det där att alla länder egentligen är skyldiga massor med pengar, framför allt till storbanker och andra länder. Men det handlar om hur man finansierar saker.

Tänk t.ex. på att bygga en motorväg. Den kostar massor att bygga, men kommer att hjälpa landet att bli rikare (hoppas man) genom att den gör transporter lättare. Skulle man försöka samla ihop pengarna först så skulle det ta väldigt länge före man fick byggt ens lite större saker, så man lånar istället och litar på att framtidens vinster (större skatteintäkter) kan betala tillbaka det hela. Så alla försöker egentligen bygga för framtiden med lånade pengar.

Problemet dyker upp när man sedan hela tiden lånar mera, och blir allt mer beroende av billiga, lånade pengar. Det är lite som en vanlig familj – man lånar till bostad, och sedan till att köpa en ny bil. Vissa får det att gå ihop. Till och med så att man efter en tid har mycket egendom, även om man skulle hela tiden ha t.ex. billån. Men vissa kan inte hantera det, och börjar låna än mera, för att det är lätt, och köpa på sig en massa onödigt. Om så inte lönen stiger så som man planerat kan man hitta sig själv i en riktigt trasslig situation.

Miten yksityistäminen vaikuttaa sairaaloiden toimintaan? Miksi niitä yksityistetään? Hur påverkas sjukhusen av privatiseringar, och varför vill man så gärna privatisera?

– Sjukhus är väldigt dyra, och man är orolig för att om det inte finns något motiv för att spara (eller göra vinst), då bryr sig inte folk tillräckligt om effektivitet och besparingar. Så tanken är att privatisering skulle kunna skapa billigare och bättre sjukvård, och dessutom vinst för en entreprenör. Vad som blir borta här är ofta tidsperspektivet. Ibland leder privatisering till att man försöker göra snabba vinster, och då går det ut över vårdens kvalitet – och det vill nog ingen. Men det finns fall där en privat aktör har kunnat bedriva sjukvård effektivt, billigt och till och med med vinst – vilket är bra för alla. Så det är en svår fråga, för privatisering kan både ge upphov till dålig vård och ”bort med pengarna”-mentalitet, och till bra vård billigare. Långt tror jag det handlar om huruvida man vill ta risken eller inte…

Miksi kokoomus haluaa kutsua arvonlisäveroa progressiiviseksi? Varför vill Samlingspartiet kalla momsen för progressiv beskattning?

– För att det låter bra. Tanken är att man vill flytta beskattning mera till konsumtion, så att sådant som alla behöver (mat, läkemedel, o.s.v.) ska ha låg moms och sådant som ses som lyxkonsumtion hög moms. Då menar tydligen Katainen att det vore progressivt, eftersom momsen skulle slå hårdare på rika. Om det stämmer kan man ha många åsikter om. Vissa vill att man ska beskatta konsumtion och inte arbete, eftersom det skulle kunna ge mera friheter åt vissa. Problemet är att vi inte vet hur det riktigt skulle fungera över en längre tid.

Miksi kaikki puhuvat hyvinvointivaltion tärkeydestä, koulutuksesta, nuorista, vanhuksista ja sairaista. Mutta silti säästöt kohdistuvat kipeimmin aina heihin? Varför går besparingar alltid ut över unga och åldringar (och välfärden), även om alla påstår att de vill hjälpa just dessa?

– Enkelt: Ungdomar och åldringar röstar mindre än medelålders människor. Politiker är intresserade av att bli in- och omvalda, och unga är väldigt dåliga på att agera som en stark lobbygrupp. Det är pensionärer också.

Mikä on Tobinin vero? Vad är Tobinskatten?

– Enkelt sagt är det namnet på en tänkt skatt på internationella valutatransaktioner. Idén är att man beskattar de stora ekonomiska aktörerna som bl.a. spekulerar i valutakurssvängningar – tanken var ursprungligen att skapa mera stabilitet i världsekonomin. De som talar mest om det idag är de som överlag tycker att stora investeringsbanker och liknande borde beskattas mera, och att de jättevinster som t.ex. valutaspekulanter har kunnat göra skulle gå till mera allmännyttiga ändamål. Problemet är att en sådan skatt skulle vara rätt svår att införa, och väldigt svår att kontrollera.

Miksi suuret liikepankit jakavat voitot johtajilleen ja tappiot veronmaksajille? Varför delar de stora bankerna ut sina vinster till toppcheferna och sina förluster till oss?

– För att de kan och för att vi låter dem.

Miksi opiskeluajat halutaan minimoida ja eläkeikää nostaa? Varför vill man minimera studietider och höja pensionsåldern?

– Vårt pensionssystem håller inte i längden. När allt fler blir gamla så får vi problem om vi inte kan hålla fler människor jobbande – och därmed betalandes skatt. För att vi inte har kommit på något smartare sätt heller försöker vissa fixa till det med den här typen av rätt klumpiga metoder. Själv såg jag hellre att man byggde in mera flexibilitet i systemet, underlättade för pensionärer att bli företagare och gav människor bättre möjligheter till att studera under olika tider av karriären.

Mårten opettaa pilveä

Vad är ett moln och vad betyder det för vanliga människor?

Moln, räknemoln eller kalkylmoln (compute cloud på engelska) betyder att man kopplar ihop alla sina datorer så att de gemensamt kan betjäna alla som behöver dem. Det är lite som att gå från individuella brunnar till kommunala vattenverk, från generatorer i varje hus till ett elbolag som säljer ström, från ensamma fartyg till konvojer. Det märkliga är att vi har massvis med datorer i världen redan, och ändå kan de inte samarbeta. I datorcentralerna på storföretag har de flesta datorerna en specifik uppgift som aldrig ändras. Om granndatorn behöver hjälp med någon uppgift så finns det inget sätt att föra över kalkylkraft från en till en annan.

Men i moln kan man göra det. Det blir som ett knytkalas. Alla datorer bidrar med vad de kan, och alla får ta för sig så länge det räcker. Då blir det mycket lättare att hantera oförutsebara situationer. Om till exempell massvis med människor plötsligt vill gå in på en webbplats som visar världens jordbävningar, så kan webbplatsen lätt krascha under belastningen. Men om den kör på ett moln så kan den fort be om tilläggsresurser och därmed se till att den kan betjäna den plötsliga ökningen i trafik. Och när rusningen är över kan webbplatsen frigöra resurserna för någon annan som då behöver dem.

Vi är nuförtiden vana vid att hemma ha en PC med alla våra filer och fotografier och annat. Men snart kommer vi att deponera all den informationen på publika moln, precis som vi deponerar våra pengar på banken. Vi kan när som helst och var som helst ta ut det vi satt in.

Fördelarna med moln är alltså att konsumenter och företag slipper ha krångliga datorsystem hemma och på sina kontor. I stället kan de prenumerera på samma sak som en tjänst. Och fördelen för dem som är i IT-industrin är att man får mycket bättre nyttjandegrad av datorerna. I dag står hela tiden uppskattningsvis 80% av datorerna sysslolösa. Med molnteknologi kan man ta dessa resurser i användning.

I dagens läge finns det ungefär 6 miljarder uppkopplade apparater i världen. Främst är det PC:ar, laptoppar och mobiltelefoner. Inom en kort framtid kommer mängden att öka hundrafalt. Denna otroligt stora mängd uppkopplade apparater (elavläsare, gasmätare, medicinska apparater, fordon, mobiltelefoner, m.m.) måste bli betjänt av en dator någonstans. Bara om man kopplar ihop datorerna till moln kan man se till att alla uppkopplade apparater får vad de behöver. Därför är moln så viktiga för utvecklingen av IT.

Hurmaushurrit töissä

Hurmaushurrit töissä

Vinkkejä rekrytointiin, työelämään, bloggaamiseen, kirjailijantyöhön.Kuuma katsaus työelämään. Yleisesti näyttäisi olevan paikallaan vaan oppia mahdollisimman paljon kaikkea mahdollista. Mutta tuleeko bloggaamisesta tulevaisuudessa tienestilähde, millaista on kirjailijantyö ja miten radiossa työskennellään? Mitä toimittajaksi mielivän pitäisi tietää? Entä kuinka rekrytoidaan maailman kovimmassa kilpailuympäristössä Piilaaksossa?

Käytämme alla online-raatimme etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Bettina: Vilket jobb man än väljer så skall man gärna brinna för det. Då brukar det gå bra.

Jörn: Vad man bör lära sig för arbetslivet? – Så mycket som möjligt av allt möjligt.

Peter: Vilka egenskaper behöver en bra journalist? – Nyfikenhet, allmänbildning och kommunikationsförmåga.

Jörn: Vilket yrke eller jobb har varit det viktigaste och mest betydelsefulla för dig själv? – Kanske böckerna, på lång sikt.

Peppe ja bloggaaminen

Det finns sätt att tjäna pengar på webben. Annonsering på bloggar är något som kommer att bli allt mer populärt inom kort.

Bloggarna kommer inom ett par år att vara lika starka som journalisterna. Dock kommer de inte att konkurrera ut traditionell media, snarare vara ett komplement. Bloggarna ger en personlig kommentar, medan traditionella medier är mer objektiva.

Kanske det kan vara svårt at hitta sin egen nisch. Det lönar sig inte att kopiera en annan blogg rakt av, man kan såklart inspireras, men ingen gillar en copy cat. Sedan ska man komma ihåg att vara snäll på bloggen. Inte snacka skit. Jag tänker alltid så här: ALLA läser.

En framgångsrik blogg får man om man skriver om någonting som intresserar en eller som man till och med brinner för. Det kan vara allt från mode till böcker, eller hundar, eller jakt. Vad som helst. Skriv bra och svara på alla kommentarer. Var generös med utlänkningar och kommentera gärna på andra bloggar. Blider är alltid trevligt. Och uppdatera relativt ofta, eller åtminstone regelbundet.

Jämfört med de svenska bloggarna ligger den finska bloggsfären ännu i sin vagga. Jag tror att de största har ca 35 000 unika besökare i månaden. Vanligtvis talar man om unika besökare i månaden (ibland också veckan). Google Analytics är ett bra verktyg.

Monika ja Kjell kirjailevat

Kjell: En negativ sida med att leva sig in i många påhittade och sinsemellan olika människor kan förstås vara att man blir ganska tråkig och till och med otrevlig som privatperson. Det går åt så mycket psykisk energi till att skapa romangestalter att man inte har särskilt mycket att ge sina närmaste och sina kompisar.

Monika: Är författarens arbete ensamt? Jo – och nej. Jo, på det viset att man arbetar ensam och gör sina egna arbetsdagar på egen hand. Och att skriva kräver tid, många timmar och gott sittfläsk (istumalihaksia – men egentligen är fläsk läski så sådant fläsk), ingen överdrift. Å andra sidan: inte ensamt. Hela världen är öppen. Man får göra vad man vill. Det roligaste med det här arbetet – och det är roligt trots att det också är slitsamt – är att man å yrkets vägnar har närmast p l i k t e n att vara intresserad av precis vad som helst.

Skrivande öppnar världen. Kirjoittaminen avaa maailmaa.

Världen öppnas. Maailma avautuu.

Skrivande är ett äventyr. Man blir inte miljonär (Monika ei ole miljonääri) men man är med om mycket och det är sällan tråkigt och på något sätt är det värdefullast av allt.
Självdisciplin (itsekuri) behövs men man lär sig. Och i början, de där första åren, var det svårt… Men när man håller på, skriver dag ut och in, varje dag, så blir det som ett sätt att leva. Och jag betonar: det finns väldigt mycket tråkigare saker i livet än att skriva

Isa ja radiotyö

Yrkestips till ett blivande radioproffs: Var pratglad, försök tänka ett steg längre än vad de flesta gör, våga utmana dig själv och andra.

Till största del tror jag nog att det bara finns de som har en röst som passar bättre på radio. Men det låter alltid bättre om man är bekväm med sig själv. Blir man nervös börjar man lätt prata snabbare och högre (korkeammin). Men det är alltid bra att prata med känsla, och är det ett ämne man känner passionerat för är det nog bara att prata på med all fart och ton man har!

Millaiset asiat sytyttävät radioyleisön? Ämnen som berör oss alla, och oftast sådana ämnen som är ganska vardagliga (arkisia). När jag och min kollega Ted pratade om vad man ska ha för temperatur inomhus ville alla skicka in och berätta hur varmt eller kallt de hade. Det är alltid roligt att märka att man pratar om något som alla kan känna igen sig själva i.

Jag tror att det viktigaste som programledare är att vara sig själv, och vara ärlig med lyssnaren. Man hör lätt ifall någon är tillgjord (teennäinen).

Alla program har en producent (tuottaja) som i sista hand bestämmer. Men i alla de redaktioner (toimitus) jag har jobbat med har vi alltid bestämt om ämnena tillsammans.

Mårten rekrytoi Piilaaksossa

När jag anställer en ny person ställer jag följande krav, i denna ordning:

1. Integritet. Personen måste vara ärlig och rättvis mot sig själv och andra samt hysa respekt för alla individer.

2. Passion. Personen måste ha ett brinnande intresse för jobbet och för branschen. Det räcker inte med ett ljumt intresse. Det skall vara brinnande. Och lågan får inte slockna på många år.

3. Rå styrka. Personen måste ha kapacitet att utföra jobbet på bästa möjliga sätt. Det är en blandning av intelligens, disciplin, människokännedom, positivt tänkande, förmåga att jobba i grupp, detaljfokus, strategiskt tänkande, branschkunnande, med mera.

De flesta som söker jobb gör samma fel: de bara beskriver sig själva. Men den som rekryterar är mycket mer intresserad av vad personen kan göra.

Så när du söker jobb är det bäst om du skriver en kort text om vad du tycker företaget borde göra, och hur du kunde hjälpa till. Det gör inget om ditt förslag inte är genomförbart eller om du missförstått någonting. Det viktiga är att du visar att ditt intresser ligger i att tjäna företaget, inte bara i att få ett jobb och lyfta en lön. Det samma gäller i själva arbetsintervjun. I stället för att tala om vad du gjort tidigare lönar det sig att ställa frågor som hjälper dig förstå hur du bäst kan sköta jobbet.

Jag ställer olika frågor i olika situationer. Jag frågar arbetskandidaterna vad deras finaste framgång är. Jag frågar vad deras värsta misslyckande var, och vad de lärde sig från det. Jag frågar vad de skulle göra om de fick jobbet och började jobba följande dag. Men mest lyssnar jag noggrant på kandidaternas frågor. Deras frågor säger mig mer än svaren på mina frågor gör.

Peppe ja toimitustyö

Päätoimittajan työ. Det svåraste är nog att jobbet aldrig tar slut. Man kunde alltid göra lite mera.

Tryckta medierna och webben kommer allt mer att komplettera varandra. Webben är snabb och där kan man kombinera text med ljud och rörlig bild. Gammelmedia som tidningar borde satsa mer på featureartiklar och längre analyser av webbens snabba nyheter.

Drömmer man om att bli skrivande journalist ska man skriva så mycket som möjligt. Skriva och läsa. Vill man få ett bra språk lönar det sig att läsa mycket. Det är också ett bra sätt att få ett större ordförråd på ett främmande språk (t.ex. svenska).

Mardrömsfrilansaren har inga egna idéer, lämnar in sin text sent, skriver för långt/kort och är opålitlig på det stora hela. Drömfrilansaren har egna idéer, kommer med textförslag, använder spell-check och levererar en så bra text att man nästan inte behöver röra den när den kommer in.

Jag tror att journalisterna är tvungna att bredda sig själv ännu mera och bli mångsidigare. Ju fler saker man kan, desto lättare får man jobb. Jag antar att tiden då man var anställd på samma plats hela sitt vuxna liv är förbi och journalister kommer att vara tvungna (eller få chansen!) att jobba på många olika platser.

Täältä löydät online-sessiot kokonaisuudessaan.

Opastusta opintielle

Opastusta opintielle

Mihin ammattiin kannattaa opiskella. Hurmaushurrit neuvovatKirjoitukset ovat ohi. Abien pitäisi päättää mitä opiskella. Tässä kootut vinkit. Mikäli on uskominen hurmaushurreihimme, opintie ei ole ainoa polku ammatilliseen onneen, mutta elämän koulu on kovassa kurssissa. Ehkäpä se oikea ala löytyy parhaiten tekemällä sitä, mistä eniten tykkää.

Käytämme alla online-raatimme etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Monika: Följa intutionen, inte tänka så mycket. Jag var en väldigt rationell och tänkande skolelev och student. Det har varit skönt att stegvis frigöra sig från det. Med det säger jag inte att kunskap inte är viktigt. Men det är bara en del av allt det stora, livet, liksom. Allt som finns.

Alf: Framtidens vinnaryrken. Tydligt är att det inte längre räcker med att bara skaffa en allmän utbildning. Vi måste alla specialisera oss mycket mera. Man ska inte läsa i flera år bara för att bli en i mängden. Vill man t.ex. satsa på juridik tycker jag att man skall försöka hitta en sak i juridiken som man kan bli unik inom, t.ex. genom att läsa något helt annat på sidan om. Hitta din unika kombination, helst något du är passionerad för, så löser sig nog framtiden.

Peter: Det är nog arbetet som lärt mig men studierna har gett en bar bildningsgrund och lärt mig kritiskt tänkande.

Mårten: Vad beträffar arbetserfarenhet så är det oerhört nyttigt att ha jobbat i kundbetjäning. Man måste lära sig hantera människor och lära sig att få människor att bli glada och positiva. Jobbar man i K-butikens kassa eller i en restaurang så lär man sig just det. Och så skadar det inte om man har en hobby där man får lära sig ledarskap och grupparbete. Scoutingen är ett bra exempel.

Bettina: Inte vet jag vad framtidens yrke är, men jag har en aning om att det kan vara sådant som har med modern miljövänlig teknik och innovationer att göra. Jag hörde nyligen att det redan finns skolor i USA som specialutbildar personer som installerar solkraft och vindkraft hos folk, och att det är en skriande brist på sådant yrkeskunnigt folk. Också specialkunnande som har med en åldrande befolkning att göra skulle kunna löna sig. Då blir man åtminstone inte arbetslös.

Mårten: Många företagare har ingen utbildning alls, så det är inte ett krav. Men om man har tid att skaffa sig en utbildning så skulle jag rekommendera tekniska och vetenskapliga ämnen. Allt annat kan man lära sig i praktiken, men naturvetenskaperna behöver man hjälp med.

Alf: Det Jag tror inte att betyget/pappret spelar så stor roll för din karriär. Man tittar rätt lite på studentbetyg när man väl kommit in i karriären.

Bettina: hur man blir journalist så finns det ju särskilda utbildningar i diverse högskolor. Men om du menar vad man lär sig i utbildningen så: statskunskap, politologi, sociologi, massmediakunskap, fotografering, filmning. Nuförtiden finns det en massa läroinriktningar som är mera praktiska. Dvs man läser inte så mycket statskunskap etc utan fokuserar på att lära sig hantverket.

Alf: Det finns en hel del saker som man bara kan lära sig genom att ”nöta in dem”, alltså genom att sitta ner och läsa. Eller lyssna. Samtidigt så är det givetvis så att vi måste se över undervisningen så att innehållet är relevant. Det senare tycker jag är viktigare än att experimentera med nya former av lärande. På skolan lär vi ut en hel del saker vars ”bäst före”-datum nog har gått ut för en tid sedan.

Monika ja kirjailijanammatti

Vad är den bästa grundutbildningen för en författare?

Anything goes (vad som helst går an). Öppna ögon och öppna öron och inga fördomar. Läsa mycket, men inte som nåt tvång, skriva mycket. Men jo, jag tror nog man får mycket ut av att gå på skrivarkurser. Jo, man kan lära sig teknik och form och sådant, men å andra sidan – det är som all konstnärlig verksamhet. Det man kan lära sig är redskap, ens verktygsback (työkalulaatikko). Livets skola är inte dumt heller. Rekommenderas. Annars också. För alla.

Alf ja armeija

Gagnar officerarskolan karriären? 6 eller 12 månader i armén? Får man ännu den bästa strategiska utbildningen i RUK?

Det där med milin är lite trassligt. Om man tänker internationellt så spelar det nog faktiskt ingen större roll – RUK har varit ett ställe där man bygger ett nätverk, och det kan nog hjälpa. Huruvida det hjälper dig bli bättre på ledarskap och strategi… Nja. Inte lika mycket som att jobba med det hela på riktigt gör. Som kvinna kan det dock vara att det skulle ge en liten edge, d.v.s. det ser snyggt ut på ett CV. Överlag skulle jag dock säga att det är väldigt mycket jobb för rätt lite karriärsboost. Jag vill hellre säga åt människor att söka upp något som de är passionerade för och att använda ett år på att seriöst försöka bygga en karriär/firma av det. Tror man lär sig minst lika mycket genom att försöka sig på entreprenörskap i ett år än man kan göra i milin…

Mårten ja fysiikka

Jag studerade teknisk fysik men har aldrig haft en fysikerroll. Ändå skulle jag för inget pris byta ut min utbildning. Fysik är så fundamentalt att det hjälper en att lösa problem på andra håll. Svåra affärsproblem är som svåra ekvationer: man måste vända och vrida på dem och ibland förpassa dem till ett annat koordinatsystem för att hitta en galant lösning. Fysik hjälper en också inse att man aldrig kan veta allt. Och fysik hjälper en förstå att allting är möjligt i livet.

Kolla till exempel Schrödingers ekvation. Den beskriver elementarpartiklarnas mest sannolika lägen. Det är oerhört oerhört osannolikt och ovanligt, men ändå inte helt omöjligt att en elektron plötsligt hoppar ur sitt läge till ett annat ställe som egentligen borde vara omöjligt. Men det är inte omöjligt. På samma sätt är det nyttigt som företagare att minnas att det alltid finns en väg ut ur varje situation.

Heisenbergs osäkerhetsprincip lär oss att man inte kan veta både hastigheten och platsen för en elementarpartikel med full noggrannhet. Det samma gäller ofta i affärslivet. Man kan reda ut en sak men inte alla saker. Och försöker man göra det, så spiller man bara sin tid.

Om jag nu fick välja om så skulle jag välja teknisk fysik igen. Men samtidigt vet jag också att det alltid finns många vägar till samma mål. Så åt en ung student skulle jag säga att det inte är så stor skillnad vad man studerar, bara man gör det bästa möjliga av situationen och ser till att man lär sig massvis med nya saker, både på föreläsningarna och i studentlivet.

Äänet laskevat

Äänet laskevat

Mitä pitää huomioida äänestäessäänKohta Suomessa äänestetään. Päätämme yhdessä maamme suunnan seuraaville vuosille. Mitä pitäisi ottaa huomioon kun miettii omaa äänestämistään? Sitä kysyimme ja tässä kooste vastauksista.

Käytämme alla online-raatimme etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Bettina: Jag tycker om idén med ett folkhem, som sköter om alla sina medborgare. Därför tycker jag inte om att folket delas upp i sådana som har råd med t.ex privat sjukvård och sådana som inte har det. Jag tror att ett land där alla känner att de har en chans är grunden till ekonomiskt välmående. Det tror jag faktiskt.

Peter: Jag tror att nästan allt ligger i bildning och utbildning, där finns nyckeln till framgång. Och jag tror inte att lösningen är att välja bort språk, vi borde lägga till fler, språk och kulturstudier i vår globaliserade värld.

Kjell: En sak vi borde diskutera är hur vi kan få ett näringsliv som är dynamiskt på BRED FRONT. Vi har varit för beroende av ett jätteföretag, Nokia.

Alf : Det finns en fråga, och jag tycker inte ett enda parti har varit speciellt bra på att besvara/lösa den: Hur får vi fler människor att starta företag, d.v.s. bli entreprenörer? Särskilt gäller detta unga. Finlands ungdom är minst intresserade i Europa av entreprenörskap, och kan man inte vända det så kan man inte bygga en ny ekonomi för Finland. Det skulle behövas krafttag och ett paket av lösningar, särskilt vad gäller möjligheten för småföretag att anställa, skattefrågor för entreprenörer, samt möjligheten att bli entreprenör utan att därmed förlora hela det sociala skyddsnätet. Det kan låta lite trivialt, men vi måste göra det lättare för människor att själv skapa sina arbeten.

Mårten: Finland har under efterkrigstiden byggt upp ett fantastiskt samhälle med bastrygghet för alla och fina möjligheter till utbildning. Vi borde fundera på vilka nya stora framsteg vi kan göra under de närmaste 50 åren som mäter sig i betydelse med allt det goda som skett de senaste 50 åren.

Monika: protestpartier a l l t i d en reaktion på något alarmerande i landet. Vi har en tjugo procents ungdomsarbetslöshet, vi har ett välfärdssamhälle som nedmonteras, de senaste åren har en ekonomisk nyliberalism regerat – och i sin naknaste form går den ut på att dom som har får mer och mer, att pengar är viktigare än människor… och en sak, som jag oavsett politisk ideologi inte får att gå ihop, är när människor i Finland från alla håll och kanter nu säger de VILL betala skatt för att alla ska ha tillgång till en fungerande vård och för att äldreomsorgen ska fungera, för att det ska finnas bra skolor för ALLA… etc. D.v.s. att vi faktiskt VILL ta hand om varandra…. så varför ignorerar så många politiker det? Låtsas inte höra, liksom.

Alf: Det politiska minnet är så kort att guldfiskarna skrattar…

Mårten: Jag tycker allmänt att det politiska klimatet i Finland verkar småaktigt och litet bortskämt. (Kanske alla politiska klimat är det?)

Jörn: Rösta för all del på kloka människor, såna finns. Vad som är viktigt: Europa, vår tillhörighet till Europa, invandringen, de gamla… Mera finns.

Kjell: Jag vill inte försöka styra andras röstande. Men det finns en del frågor som jag tycker är viktiga och borde diskuteras mera. Fastän vänsterpartierna går bakåt visar gallupar i både Finland och Sverige att en stor majoritet av medborgarna gärna betalar mycket inkomstskatt bara skattemedlen fördelas till viktiga saker såsom bra sjukvård och ett bra utbildningsväsen. Ändå har man redan länge fört en ekonomisk politik som gynnat dem som redan har det bra. Jag tycker till exempel (fast jag redan hör till de gynnade som har små kapitalinkomster vid sidan av löneinkomsterna) att det är självklart att kapitalskatten borde vara progressiv när inkomstskatten är det. Det kanske inte räddar statsfinanserna, men det är en rättvisefråga.

Mårten: Jag hoppas Finland fortsätter att vara ett land med starka kontraster – där man bor vid sjöar eller bland holmar, mellan ryssar och skandinaver, och där man talar språk som berikar varandra genom att vara så olika.

Kjell: Jag hela mitt liv älskat den finska kulturen, både den folkliga och den lite mindre folkliga. Jag ser ingen motsättning mellan detta och att samtidigt vara internationellt och till och med kosmopolitiskt inriktad. Jag förstår inte hur vi skall kunna bygga framtidens finländska samhälle på fördomar, misstro och avoghet mot allt som en del av befolkningen uppfattar som ”främmande”. Vi BEHÖVER Europa och resten av världen för att fortsätta vara ett dynamiskt land. Och som ett av världens rika länder har vi också ett ansvar för världens fattiga, vi kan inte strunta i orättvisorna och bara se världen som en plats dit våra företag åker och gör business.

Mårten: Jag är en stor vän av ett flerspråkigt Finland. Men jag håller inte helt med om hur den svenskspråkiga folkgruppen driver sina egna intressen på nationell nivå. Finlandssvenskarna måste inse att svenskans framtid i Finland ligger mycket mer i de finskspråkigas händer än i de svenskspråkigas.

Kjell: Ja, det är sant att finlandssvenskarnas och det svenska språkets öde i Finland ligger i den finska majoritetens händer. Om inte ni tycker att vi är viktiga och bra för landet, om inte ni tycker att vi tillför landet bra saker, så kommer vår position att långsamt försämras hur rika stiftelser vi än har. Vi svenskspråkiga behöver finskspråkiga som tycker om svenskan och det svenska i Finland, så är det bara. Vi svenskspråkiga borde finnas med överallt i det finska samhället, vi borde inte isolera oss. Vi ”gamla” finländare liknar varandra väldigt mycket, oavsett modersmål. Vi delar historia. Vi borde glömma allt gammalt groll och jobba tillsammans för en bra framtid.