Archive | maaliskuu, 2011

Kuukausiliite – Lite om månaden maaliskuu

31 Maa

Seinälle kirjoittaneet saavat kultatähtiäKoulumme on kokonaista jo kolme kuukautta vanha. Kipusimme 4600 jäsenellä Facebookin 361. suosituimmaksi sivuksi. Taakse jäivät rivakkaan tahtiin niin pepsodenthymy, timosoini kuin avantouinti. Fröken haastettiin syömään kukkahattunsa kun koossa on 8000 jäsentä. Onneksi luokka kokosi heti 70 vinkkiä syömäkelpoisista kukista. Fröken tuskin malttaa odottaa kukkakaalilla ja kurpitsankukilla koristellun pipon popsimista.

Uutena ruotsinkielenopettajana koulussamme aloitti Vidar 1 vuotta. Tähän mennessä hän on oppinut 3 sanaa. JÅ, HALLÅ ja KLOCKA. Vankka pyrkimys on pysyä Vidarin tahdissa.

Ensimmäisen luokan kultatähdet

Kanslia jakaa maaliskuussa enimmäisen luokan kultatähtiä kaikille niille, jotka ovat kirjoittaneet luokan seinälle ja kysyneet jotain, joka on askarruttanut mieltä. Ja toki myös niille, jotka ovat rientäneet vastaamaan. Maaliskuun tähtikysyjiä ovat:

Sini Koskinen, Timo Lehikoinen, Johanna Jokela, Henna Mikkilä, Catharina Holm, Pia Vanhala, Annika Koivukorpi, Anna Paulina Eklöf, Heli Vuorelan luokka, Taiju Kaasinen, Minna Haataja, Marja Sejase, Anne Leminen, Päivi Hytönen, Anu Hietala, Marianne Elfving, Ulla Seppälä ja Minna Perähuhta. ONNEA TÄHTIOPPILAILLE!

Maaliskuu hurahti hurmaushurrien online-tuntien merkeissä. Koska vastaavaa keikausta ei ole kukaan aiemmin tehnyt, jouduimme hieman säveltämään sääntöjä matkan varrella. Improvisaatioartisti André Wikström ja näyttelijä Sampo Sarkola vetivät lonkalta ensimmäiset onlinet, jonka jälkeen alkoi toimintatapa jo löytyä.

Fröken Senja opetti maaliskuussa paitsi ruotsia myös Facebookia usealle untuvikolle. Urheat Peter Nyman, Jörn Donner, Bettina Sågbom ja Kjell Westö saapuivat Facebookiin aivan vaan osallistuakseen abikampanjaan. Fröken nostaa villamyssyään!

Online-sessioita purkaessa taitaa mennä huhtikuun puolelle. Koosteita saa lukea täällä hh-koneessa. Ylpeinä saimme todeta myös, että moni kirjoitusten abitärpeistä osui kohdalleen. Jörn: De kommande valen i Finland. Peppe & Alf & Isa: sociala medier & bloggar (aihe oli luetun ymmärtämisessä ja käsitteli mainoksia). Myös Kjellin toive aihekirjon moninaisuudesta piti paikkansa.

Tässä kuussa luokan puolella eniten kommentteja kirvoitti postaus ryöväreistä ja ronteista. Sellaiset on tosiaankin syytä tunnistaa kaikila kielilä.

Ylivoimaisesti suosituin postaus oli yhden vuoden, yhden viikon, kahden päivän ikäisen Vidarin kuva, joka nähtiin kokonaista 18 000 kertaa.

Kuukauden suosituin blogi oli kooste hurmaushurriemme kielistä.

Talouselämä-lehdessä mainittiin meidät S(u)omen suosituimpana kouluna. Kannamme kunnianimeä ylpeydellä!

Fröken Senja kiittää kaikkia koululaisia!

Jörn: De kommande valen i Finland. Peppe & Alf & Isa: sociala medier & bloggar (aihe oli luetun ymmärtämisessä ja käsitteli mainoksia). Myös Kjellin toive aihekirjon moninaisuudesta piti paikkansa. http://bit.ly/hJQH9B & http://bit.ly/efJzX7

Identiteettiä etsimässä

27 Maa

Millainen on suomalainen identiteetti? Pitäisikö sellainen olla? Auttaako siitä puhuminen? Ja voiko sitä kehittää? Missä asioissa olemme hyviä ja huonoja? Hurmaushurrimme ottivat kantaa. Tässä kooste. Mitä on Suomi ja suomalaisuus?

Käytämme alla online-raatimme etunimiä. Täältä löydät esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.Millainen on suomalainen identiteetti? Pitäisikö sellainen olla? Auttaako siitä puhuminen? Ja voiko sitä kehittää? Missä asioissa olemme hyviä ja huonoja?

Jörn: Den finska identiteten? Vara sig själv.

Kjell: Vi skall naturligtvis vara stolta över vår identitet, också de udda sidorna i den. Men jag vill att vi skall vara ett modernt, öppet, nyfiket land. Ibland önskar jag att vi inte skulle saluföra oss med så mycket heavy metal, bastutävlande, kärringkånk, etcetera. ”Arctic madness” är helt okej i små doser, men det finns också andra sätt att nå ut.

Monika: Jag undviker, det gäller överhuvudtaget, att tänka i identiteter. Jag vill ha öppenhet, öppna fönster… och när jag skriver tänker jag aldrig på att jag är författare – eller hurdan författare, etc. Att skriva är att röra sig med sitt jag, öppen för förändring och förvandling. Så ser jag på fastslagna identiteter också.

Alf:  Jag tycker inte om när man försöker få den finska identiteten att bli något visst. Jag tycker att det hör till det finska att alla själv får definiera vad det innebär att vara finne.

Bettina: Det bästa med Finland är att man kan gå ut på gatan utan att riskera att bli skjuten, fängslad eller torterad. Att man får uttala sin åsikt utan att råka illa ut. Så är det inte överallt.

Isa: Man inte vill såra andra, och därför är vi ibland lite onödigt försiktiga. Jag tror ändå att vi är på rätt väg framåt. Det har blivit mer okej att vara stolt över sig själv och Finland än tidigare. Och LITE cynism skadar aldrig.

Monika: Det också kan bli lite tvunget (väkinäistä) om vi hela tiden går och tänker på att oj vilket gott självförtroende vi har! Men slappna av. Relax alltså. Och se med positiv energi (det betyder inte riktigt detsamma som att se positivt: allt är inte så förbannat underbart och bra i livet, samhället och världen) på det som händer och sker.

Alf: Finland och finländare är väldigt bra. Tycker själv att vi finländare är våra egna värsta fiender. Ett gott självförtroende skulle också hjälpa mot den rätt arga stämning som råder i en stor del av samhällsdebatten. En människa med positiv självbild är inte heller lika benägen att vara arg på andra.

Isa: Suomi-Finland är mitt hemland, så det betyder ju nog mycket! Å andra sidan är jag inte särskilt patriotisk. Finland är ett land som andra länder kan ta modell av i vissa fall, och i andra fall borde nog Finland ta modell av andra.

Alf: Det lustiga med Finland är att det är så viktigt för oss att vara dåliga på saker och ting. Inget annat land är fullt så fascinerat av att förklara hur ”ja vi är ju inåtvända” och ”vi är dåliga på nytänkande” och ”vi har så gammaldags ledarskapskultur”. Det verkar som det mest provocerande för en finländare vore tanken på att man ändå är rätt bra i Finland.

Mårten: Finland är rågbröd och finskt kranvatten. Svampplockning och svamp som smakar något. Rationella orsaker att flytta till Finland: Välfungerande samhälle där allt fungerar och där det är lätt och praktiskt att ha att göra med myndigheter. Distinkta årstider. Ett folk som är envist och galet på ett mycket charmerande och inspirerande sätt. En demokrati som fungerar och som tar sitt globala ansvar (för det mesta). Rationella orsaker att INTE flytta till Finland: Missunnsamheten, trångsyntheten, småskaligheten, långsamheten.

Kjell: Vi finländare dissar fortfarande oss själva alltför mycket. Vi är bra på många saker, vi kunde vara mer som de sydeuropeiska länderna i deras stolthet över vilka de är. Men vårt självförtroende har nog blivit lite bättre generation för generation: om man kunde mäta självförtroende med vetenskapliga metoder så tror jag att forskningen skulle visa att det växer lite hela tiden.

Baba: Jag är faktiskt ganska nöjd i Finland. Vi lever i ett väldigt bra land och är lyckligt lottade (onnellisia) över att vi har en så god ställning (asema) i världen. Men det betyder inte att det inte skulle finnas mycket att korrigera (korjattavaa) och mycket att skämta om (josta laskea leikkiä).

Alf: Mihin meidän meidän pitäisi satsata, jotta selviäisimme globalisoituvassa maailmassa? – Jag skulle gärna se en rejäl genomgång av den finska byråkratin, där det verkar finnas en uppsjö av människor som arbetar med att sitta i arbetsgrupper och utreda.

Magnus: Jag tror att jag skulle vilja ha lite mer svenskt självförtroende (itsetunto) till Finland. Det görs mycket bra saker här men alla verkar skämmas (hävettää) för det. En skillnad är att svenskar pratar som om de är bättre än vad de egentligen är. Och finnar pratar som om de är sämre än vad de egentligen är. I Sverige så frågar man vad folk jobbar med. I Finland så frågar man var folk är i från.

Mårten: Jag vill vara med där det händer, men jag vill också kunna dra mig tillbaka och slippa se människor hela tiden. Mitt ideal-Finland är just så. Ett Esbo med skyskrapor och folk från världens alla länder tätt tillsammans, och omkring det ett stort agrar- och naturlandskap som man kan nå med elbilar, bussar och tåg.

Magnus: Vad borde rikssvenskar uppleva för att förstå sig på finländare? – Man borde läsa Okänd soldat och Fänrik Ståhls sägner och sedan sätta sig ner och prata lite krigsminnen med någons finska mormor.

Mårten: Här i Kiseldalen är umgängeskulturen annorlunda än i Finland. Man skall alltid vara glad och positiv. Man får gärna vara naiv och gärna använda eufemismer. Jämmer och elände finns inte här.

Magnus: I Sverige så har vi ingen respekt för chefer och auktoriteter (auktoriteetti). Därför måste alla vara överens eftersom ingen naturligt bestämmer. I Finland så är det viktigt med titlar (nimikkeet) och hierarki (hierarkia) och därför räcker det med att en säger hur det ska vara. Så kan de andra göra.

Baba: Memman MÄMMI är bäst!

Mårten: Finland är ett rent, ärligt och välfungerande samhälle där folk tar ansvar för varandra och för helheten. Men det är också ett land som är hopplöst institutionaliserat (ingen får göra något på egen hand) och hopplöst självcentrerat. Man vill inte lära sig av andra folk och kulturer. Man tar levnadsstandarden som given. Samtidigt finns det också en härlig ung generation som trotsar gamla tabun och röjer ny mark inom kultur, vetenskap och företagsamhet. Leve Finland!

Esittelyt ja online-kyselyt kokonaisuudessaan.

Alf ja Mårten yrittävät

26 Maa

Professor Alf Rehn ja toimitusjohtaja Mårten Mickos keskustelevat yrittäjyydestä.Sammandrag av svar på frågor om ledarskap, företagande och världserövring. Mitkä ovat johtamisen ja hyvän työyhteisön ainekset? Kuinka Suomesta saadaan yrittäjäystävällisempi maa? Miten menestyisimme maailmalla? Lue professori Alf Rehnin ja toimitusjohtaja Mårten Mickoksen kootut ajatukset koulumme online-sessiosta.

Täältä löydät online-sessiot kokonaisuudessaan: Alf ja Mårten.

Johtajuus

Mårten: En god ledare är öppen och ärlig. Hon delar med sig av sitt arbete till sina kollegor, och hon tar tacksamt emot förbättringsförslag och synpunkter från dem. Hon kan beskriva företagets vision och målsättning klart och tydligt. Hon befrämjar en sund företagskultur.

Alf: Kolme tärkeintä johtajaominaisuutta: 1. Ledare bör vara transparenta. Inget är så irriterande hos en chef som det att man inte vet varför och vad hon vill. 2. Ledare bör vara konsekventa. Inget är så irriterande som en chef, som ena dagen är laissez-faire och andra dagen en paragrafryttare. 3. Ledare bör ha en vision om vart hon vill ta organisationen, för om inte visionen finns är det svårt att motivera att man har en ledare över huvud taget.

Alf: Chefer som inte kan ta beslut, chefer som hela tiden ändrar sig, chefer som inte vågar ha en åsikt är det största misstaget.

Mårten: Jag tror inte att man kan leda andra framgångsrikt om man inte först lär sig leda sig själv. Vi har alla både styrkor och svagheter, som vi inte får blunda för. När vi lär oss hantera oss själva, kan vi lära oss hantera andra.

Alf: En chef måste hela tiden kunna se på sina anställda och ställa sig frågor som: ”Borde den här personen få nya uppgifter för att utvecklas?”, ”Kunde fortbildning hjälpa den här personen hitta sätt för att utveckla sig själv?”, ”Vad blir den här personen glad och ivrig av?”. Det är inte lätt att vara ledare.

Mårten: Ovatko suomalaiset hyviä johtajia? –  Det tycker jag. Vi lär oss från barnsben att ta ansvar och att fungera i grupp. Vi borde kanske lära oss att lyssna bättre och vi borde kanske vara öppnare för nya intryck. Men överlag är finskt ledarskap av världsklass.

Alf: Goda ledare tittar hela tiden på de sätt man gör saker på i organisationen och funderar på hur de kunde utvecklas. Att ta med folk i processen är viktigt, till och med om man måste tvinga folk till att gå utanför sin bekvämlighetszon och inte bara tänka på vad som skulle vara det lättaste sättet att sköta arbetet, utan det mest intressanta och produktiva.

Mårten: Finland har inte så mycket att skämmas för här. Vår tekemisen meininki och vår talkoohenki är på topp. Vi måste bara sluta vara så koncentrerade på oss själva och i stället fokusera på målet med vårt arbete.

Alf: Kuinka suomalainen ja ruotsalainen johtaminen eroavat toisistaan? – Egentligen tror jag inte finskt och svenskt ledarskap skiljer sig så mycket som vi tror. Jo, vissa saker är kulturella, men likheterna är ändå mycket större en skillnaderna. Och så ska man komma ihåg, att det är mycket mera skillnad på en mediachef från Hesa och en ingenjör från Äkäslompolo, än det mellan mediachefen i Hesa och en likadan i Stockholm.

Alf: Vi kommer att ha mycket färre förmän i framtiden. Vad teknologins utveckling möjliggör och även driver, är ju att vi inte behöver fullt lika många människor för att koordinera verksamheten och framför allt inte för att hålla reda på folk. Om människor börjar inse hur mycket de kan göra själv och hålla reda på själv, desto mindre behöver vi förmän. Ledare, däremot, det behövs – människor som kan inspirera och hitta nya vägar framåt!

Alf: Jag tror problemet med teamwork i Finland långt är en fråga om att man inte vill stöta sig med folk. Ingen vill göra de andra förnärmade, så alla bara jobbar på i tysthet. Riktigt teamarbete innebär att man kommunicerar och även utvecklar varandra, och det kan man inte göra om alla går omkring och är rädda för att någon ska bli arg.

Yrittäjyys

Mårten: Tärkeintä yrittäjyydessä? Att man verkligen vill göra det. Det är inte lätt att vara företagare eller entreprenör. Men det är roligt och givande. Man måste ha en benhård tro på att det kommer att lyckas förr eller senare.

Alf: Kunskap om företagande får man absolut bäst genom att hålla på med det hela. Jag är inte helt övertygad om att man skall ordna massor med utbildningar. Ordna i stället ställen där folk kan börja dra igång saker, plus stöd med t.ex. juridik och ha folk learning by doing. Detta ständiga tjat om tillväxtföretag (kasvuyrittäjyys) irriterar mig. Det, att folk tar ansvar och smått börjar skapa sitt eget arbete ska stödas mycket mera än det görs idag.

Mårten: Suomen vahvuudet yrittäjyyden näkövinkkelistä? Vahvuudet: bra utbildningsnivå, hög arbetsmoral, väl fungerande infrastruktur, en ny generation som har sett världen. Heikkoudet: låg andel entreprenörer, låg tolerans för risk, missunnsamhet i samhället, småskaligt tänkande, långsamhet.

Alf: De företag som klarar sig i framtiden kommer att vara sådana som kan utmana sina anställda och ge dem möjligheter att utvecklas. Jag tror själv att morgondagens jobb kommer att handla mycket mera om individers förmåga att själv skapa värde än en industrialiserad idé där vi alla är små kugghjul. Framtidens jobb, åtminstone i Finland, kommer att vara mera skapande, men också mycket mera krävande, varför vi alla måste fundera på hur vi utvecklar oss och hela tiden bygger på vårt eget kunnande.

Mårten: Den första frågan är om Finland över huvud taget vill vara ett entreprenörsvänligt land. Visst säger folket så och visst säger politikerna så. Men jag tycker inte att man tar frågan på fullaste allvar. Jag ser det som möjligt att majoriteten av Finlands folk inte bryr sig om företagarandan. Inget fel i det. Det finns många sätt att organisera en nation och alla länder kan inte vara lika duktiga på alla saker.

Mårten: Om man är fast besluten att göra Finland mer företagarvänligt, då får man börja med attitydfostran. Det är okej att vara annorlunda. Det är fint att ha ambitioner. Det är tillåtet att ha en knäpp idé. Det är alla till gagn om någon är framgångsrik. Alla vinner på att någon blir rik. Och det är inget fel i att misslyckas. Konkurser kan vara början till något nytt och bättre.

Alf: För mig är betydelsen i småföretag framför allt kulturell. Det här handlar inte om quick-and-dirty lösningar, utan om att ändra attityder. Givetvis lyckas ju inte alla småföretag, men det att man stöder grundandet av sådana kan skapa ett klimat där vi avdramatiserar entreprenörskapet och gör det till något attraktivt. Vi behöver förebilder, exempel, en känsla av att det kan vara kul att vara entreprenör! Det ska bara inte handla om att ge startpeng, utan kanske snarare att ta bort förordningar och regler som försvårar och förhindrar startande.

Mårten: Beskattningen och arbetsmarknadsvillkoren bör ses över. Det måste vara lätt att både anställa folk och låta folk gå. Det måste vara attraktivt att investera i små och nya företag.

Alf: Ett bra arbetsklimat är ett som både utmanar och möjliggör, inte ett som bara är ”trevligt”. Det riktigt stora problemet på våra arbetsplatser är att folk blir rätt uttråkade – det är samma sak hela tiden, och folk vänjer sig vid att bara komma och sitta av tiden.

Mårten: Om Finland vill vara företagarvänligt, så behövs en ändring i attityder, som måste synas på alla håll och alla nivåer i samhället. Pressen bör skriva om företagen och företagandet som något positivt. Bort med de avundsjuka skandalartiklarna och in med djuplodande artiklar om hur och varför någon lyckades eller misslyckades. Universiteten bör öppna sig för entreprenörialismen och låta företagare föreläsa om företagandet. Den offentliga makten och det offentliga livet måste visa uppskattning för dem som bygger upp affärsverksamheter.

Maailmanvalloittaminen

Mårten: Man behöver sisu. Man får aldrig ge upp. Aldrig. Man kan ändra planerna och ta ny sats. Men man får inte ge upp. Söker man framgång i en ny kultur måste man också vara öppen för nya intryck – öppen att lära sig nya knep.

Alf: Framtiden överraskar oss alltid. Men jag tror att det finns ett antal saker vi borde satsa mera på. En är vatten, vattenrening och clean-tech som har ett fokus på vatten och mat. Vi är bra på det, och detta kommer att vara en enorm fråga i framtiden. Det andra är med-tech, särskilt åldringsvård. Finland kunde bli ett ledande land inom “geri-innovation”, och det behövs.

Mårten: Vinterdäck är en god affär för Nokian Renkaat, men marknaden är begränsad till kallt klimat. Angry Birds, å sin sida, är något som alla människor i hela världen kan fatta tycke för. Och eftersom det i dag finns 3 miljarder människor med en mobiltelefon så är också marknaden för mobilspel enorm.

Alf: Man borde ställa många frågor: ”Varför blev den där kunden arg?”, ”Behöver vi göra saker på det här sättet?”, ”Vad skulle du vilja ändra i ditt arbete?”. Frågor gör att vi funderar på saker och kanske kan belysa saker, som annars ingen tänker på.

Mårten: När man har en bra produkt måste man göra den relevant för de ledande trendsättarna i branschen. Man måste få igång en grupp passionerade kunder som gärna sprider budskapet vidare till andra. Och så måste man hitta en distributionskanal som når ut till alla kunder. Internet är världens största och billigaste distributionskanal. Det kostar praktiskt taget ingenting att få ut sitt budskap och sin produkt den vägen. Men det är mycket svårt att nå över nyhetströskeln och bli relevant för alla.

Mårten: När man kommit så långt att man har kunder måste man skapa hållbara kundförhållanden. Vare sig man säljer maskiner eller avancerad programvara är det viktigt att lyssna på kunderna och ge dem fantastisk kundservice. I kundkontakten lär man sig också vad som fungerar och vad som inte fungerar och så kan man göra förbättringar i produkten.

Mårten: Finland har länge varit med om att erövra världen. Tänk bara på Nordenskjöld när han seglade runt Ryssland eller Mika Waltari när han erövrade Egypten utan att ens besöka landet eller Max Jacobson när han nästan kunde ha varit en kandidat för FN:s generalsekreterarpost. Under de senaste decennierna har världen blivit avsevärt mycket större. Det räcker inte längre med att etablera sig i Sverige och Europa och USA. I dag består affärsvärlden av mäktiga marknader också i Kina, Indien, Brasilien och andra stora länder.

Täältä löydät online-sessiot kokonaisuudessaan: ALF ja MÅRTEN.

Hurmaushurrien kielet

20 Maa

Miten kukin hurmaushurrimme oppi kielet, kuinka he suhtautuvat niihin ja millainen on heidän kieli-identiteettinsä? Tässä kooste heidän ajatuksistaan.

Suomen 13 hurmaavinta hurria oli koulussamme online 1.-13.3. Käytämme alla etunimiä. Lue täältä heistä lisää ja suorat linkit online-sessioihin.

Alf: Äitini on suomenkielinen ja isäni ruotsinkielinen. Minut kasvatettiin kaksikielisenä. Kun muutimme Ruotsiin, kotikieli muuttui suomeksi. Puhun suomea ruotsinkielisen isäni kanssa.
Jag är inte finlandssvensk. Jag är svenskspråkig finländare. Jag är finländare först, språket är en sekundär grej. Därför tycker jag också det är konstigt när finskivrare gör språket till en större grej än det är.

Jörn: Till 90 proc. lever jag på finska, men 10 proc. svenska. Det sistnämnda dock viktigast. Språkidentitet? Det beror på vem jag talar med. I Berlin talar jag tyska och tänker ofta på tyska.

Magnus: Jag är teoretiskt sätt: finlandssvensk. Tekniskt sett: rikssvensk. Praktiskt sett: Magnus.
Mina föräldrar är finlandssvenskar. Pappa är från Helsingfors och mamma är ifrån Dalsbruk (Taalintehdas). De flyttade till Sverige på 70-talet så jag föddes och växte upp där.

Mårten: Jag är först och främst en finländare.

Isa: Min språkidentitet är nog inte så stark. Om man talar om nationell identitet är jag en finländare som råkar prata svenska.

Peppe: Mitt modersmål betyder jättemycket för mig. Språket är mitt viktigaste arbetsredskap.

Jörn: Jag talade finska innan jag lärde mig svenska! Jag växte upp i helt tvåspråkig omgivning. Jag har lärt mig språk oftast enligt naturmetoden, men också genom att läsa, engelska, franska, lite italienska, spanska, latin.

Bettina: Min släkt på mammas sida är helt finsk. Jag lärde mig finska genom att prata med kusinerna och senare var jag i en tvåspråkig lekskola. Finska är inte svårt när man passerat helvetet med ablativ och ellativ gud vet vad det allt hette. Jag talar flytande finska, svenska och engelska. Dessutom kan jag helt OK tyska och lite franska. Allt detta har jag läst i skolan.

Peter: Tänker på svenska när jag pratar och skriver på svenska, på finska när jag pratar eller skriver på finska. Jag lärde mig finska hemma, min mor är finskspråkig men talar också flytande svenska. Finska har jag lärt mig hemma, min mor är finskspråkig men talar också flytande svenska. Jag klarar mig nog även på slang! Stark engelska (har engelska släktingar). Lite tyska och spanska, och allehanda plock från ett flertal språk.

Kjell: Om man med stark språkidentitet menar att jag talar och gillar flera språk, så jo. Om man menar hur bunden jag är till modersmålet, så nej. Jag drömmer på åtminstone tre språk. (Bunden till modersmålet = sidottu äidinkieleen).

André: Jag började läsa finska på tredje klass och det var en bra atmosfär. Ingen talade om pakkosuomi utan alla ville lära sig finska. Jag tittade mycket på pikku kakkonen och puoli kuusi och så lärde man sig lite. Som tonåring började jag spela fotboll och då fick jag finsktalande vänner och då lärde jag mig finska bättre.

Magnus: Hur gör du för att lära dig finska? – Jag skriver blogg och pratar med taxichaufförer. Jag försöker prata så mycket jag vågar.

Bettina: Har jag en stark språkidentitet?– Jag förstår inte riktigt frågan. Hurdå? Om frågaren avser att jag identifierar mig med mitt språk så svarar jag njaeee. Jag är finländare. Som talar svenska.

Monika: När man använder sig av ett annat språk så är det viktigt tror jag att inte ”översätta” i huvudet: från det egna språket till det andra. Men börja rakt av. Tänka genast i det nya språket. Det är i själva verket inte alls så svårt man skulle tro. Och fel och sånt kan rättas till. Det är småsaker (peanuts eller p-nötter, som norrmännen säger).

Magnus: Jag tycker om kommunikation, att prata med människor. Därför känns det naturligt för mig att försöka lära mig de språk som folk talar, där jag bor. Därför försöker jag lära mig finska.

Mårten: Hur är det att leva med tre språk varje dag? – På fredag eftermiddagar märker jag ofta att språkhuvudet tröttnar, och då smyger det in ord från mitt modersmål i de språk jag använder.

Baba: Jag tänker på finska när jag talar finska och på svenska när jag talar svenska. Men jag skriver bättre på svenska.

Kjell: Mitt språk är nog ganska finlandssvenskt, särskilt i de tjockare romanerna, jag använder ju medvetet ett väldigt helsingforsiskt språk med slanginslag, etcetera, just för att ge läsarna (också i Sverige!) en känsla av hur ”blandad” finlandssvenskarnas vardagliga språkmiljö är här i Helsingfors.

Mårten: Det är inspirerande att besöka Sverige av språkliga orsaker. Landet har massor med svensktalande, och de flesta talar svenska mest hela tiden. Därför utvecklas språket snabbare än i Svenskfinland. Jag tycker det är viktigt att vi i Finland hänger med i den språkliga utvecklingen i Sverige. Vi borde modigt och kvickt ta över nya ord och talesätt som bildas väster om Bottniska viken.

André: Tycker man i Sverige att du låter som ett Mumintroll?– Ja, det verkar så.

Magnus: Modersmålet (äidinkieli) betyder allt! Det är det enda verktyget jag har för att formulera mina innersta tankar. Jag jobbar mycket med att utveckla det och vårda (hoitaa) det, för att jag mer noggrant (tarkka) ska kunna beskriva saker.

Alf: Jag har svårt med danskan, men danskarna har inte svårt att förstå mig. Eller, några från Jylland kan ha det. Eftersom jag hört så lite danska som ung så var det lite av en chock när jag började tillbringa mera tid här. Jag talar fortfarande mest engelska med Sara, men Mathias (5 år) och jag pratar danska.

Kjell: Det är klart att jag älskar svenskan djupt. Det är mitt första språk och det språk jag behärskar allra bäst. Men kärleken till modersmålet används ofta – på många håll i världen, inte bara här i Finland – på ett sätt jag inte tycker om, modersmålet blir någonting som stänger ut andra. För mig är språk broar till andra människor, broar ut i världen. Därför brukar jag betona att jag älskar andra språk också, t.ex. finskan och spanskan. Vad det yrkesmässiga beträffar är svaret enkelt: Jag kan skriva på andra språk också, men jag skriver nog bäst på svenska. Mitt ordförråd och mitt känsloregister är större på svenska än på finska. (behärska = hallita; kärleken till modersmålet = rakkaus äidinkieleen; betona = painottaa; ordförråd = sanavarasto; känsloregister = tunnerekisteri).

Mårten: Det finns rikssvenskar som inte vet att det finns finlandssvenskar. Ibland berömmer de mig för min flytande svenska. Då brukar jag på skoj svara ”Du är inte så dålig du heller”. – On ruotsalaisia jotka eivät tiedä suomenruotsalaisista. Joskus he kehuvat sujuvaa ruotsin kieltäni. Tapanani on vitsailla takaisin ”Et sinäkään kovin huonosti puhu.”

Peppe: Ja, jag tänker, pratar och skriver på svenska. Jag beundrar människor som kan skriva bra på finska. Det finska skriftspråket är så vackert.

Sampo: Har du haft nytta av dina språkkunskaper i ditt yrke? – Ja, att få spela på två språk är jävla roligt, och unikt, globalt sett.

Bettina: Svenska är det språk jag behärskar bäst, så det har en speciell plats i mitt hjärta. Det är viktigt att kunna säga precis det man menar – och det kan jag på svenska.

Magnus: kauneimmat sanat. Lista på de tio vackraste finska orden à la Magnus: 10. Elämää. 9. Henkilökohta. 8. Suosikki. 7. Poliisi. 6. Syntymäpäivä. 5. Nimeenomaan. 4. Muna. 3. Aamupala. 2. Kesäheila. 1. PERUNAPYSSY.

Bettina: På vilket språk tänker jag? – Har aldrig tänkt på saken… Väntas nu… Om jag skriver en kolumn på finska måste jag nog också tänka på finska just då. Tror jag åtminstone.

Mårten: I Kiseldalen talar hälften av alla familjer något annat än engelska hemma, så det finns mycket mer tvåspråkighet här än i Europa.

Alf: språk är en komplex kombination av både rent tekniska och kulturella fenomen.

Monika: Jag skriver nog på svenska för det mesta. Men jag har på sistone börjat skriva artiklar och sånt på finska. Det började irritera mig det att jag hade läst finska tusen år i skolan och jag har många finska vänner att jag aldrig – med hänvisning till att finska grammatiken är så svår – ändå använde mig av finska skriftligen. Det har gått helt bra. Eventuella grammatikfel är lätta att rätta.

Magnus: Knagglar du på finska eller talar svenska när du är ute på stan? – Jag börjar på svenska. Ibland leker jag att jag är finskspråkig och börjar på finska. Mutta! Om jag vill ha RIKTIGT bra service då talar jag engelska.

Mårten: Miltä tuntuu käydä Ruotsissa. Maassa, jossa puhutaan sinun kieltäsi? – Det finns många motsvarande situationer: en österrikare som besöker Tyskland, en kanadensare som besöker England eller Frankrike, en brasilianare som besöker Portugal, en vitryss som besöker Ryssland, en egyptier som besöker Saudi-Arabien. Man känner igen språket, men det är ett främmande land. – Kieli on tuttu mutta maa vieras.

Kjell: Det är inte viktigt att allt blir perfekt, DET VIKTIGA ÄR ATT VI VÅGAR PRATA OCH SKRIVA DE SPRÅK VI KAN. Man behöver inte kunna jättemycket, man använder det man kan. Det finns alltför många regelryttare som tycker om att rätta sina medmänniskors små språkfel hela tiden, och de gör mycket skada. Mina egna franskastudier tog slut när jag i min ungdom råkade ut för sådana fransmän. Däremot vågade jag senare i livet börja prata tyska i Tyskland och spanska med spanjorer fast jag säger många saker ”fel”. Men de förstår vad jag försöker säga, och är glada över att jag tycker om deras språk och vill använda det. Precis på samma sätt blir jag glad över att ni vill skriva på svenska till mig, det gör ingenting om någon ordföljd blir lite konstig. (Regelryttare = ”nipottaja”; medmänniskor =kanssaihmiset; franskastudier = ranskan opinnot; ordföljd = sanajärjestys).

Hurmaushurrien abitärpit

19 Maa

Suomen 13 hurmaavinta hurria oli online Senjan koulussa ruotsinkielen kirjoitusten alla. Tässä kooste abivinkeistä.

Studentskrivningarna/YO-kirjoitukset

Vilka tre uppsatsämnen i svenska skulle du ge åt årets Abin? Mitkä kolme aihealuetta sinä antaisit tämän vuoden Abeille ruotsin aineen kirjoituksiin?

Jörn: Aktuella händelser kanske. Victoria? Vet ej. De kommande valen i Finland? Kanske. Tove Jansson, Bo Carpelan, kanske? Uppriktigt sagt bör man vara allmänbildad och klok, så går det bra.

Peppe: a) Skriv om hur du använder sociala medier i vardagslivet. b) Ser du Finland som tvåspråkigt i framtiden? Utveckla dina tankar c) Mitt sommarlov.

Bettina: a) Någonting om den industriella djuruppfödningen. Jag skulle älska att höra dagens ungdomars tankar om en av de största etisk-moraliska frågorna i vår tid. b) Någonting om hur Finland skall lyckas komma med i fotbolls-VM (det skulle jag verkligen vilja veta). c) Någonting om lycka. Vad menar man med lycka? Vad behövs för att vara lycklig osv. Ett filosofiskt och begrundande begrepp efterlyses.

Alf: a) Sociala medier – kan de förändra världen? b) Rättvisa – globalt och lokalt c) Matens roll i världens utveckling.

Mårten: a) Europeiska Unionen – bräcklig men enhetlig? b) Olika sätt att tillreda fisk c) Hur läsplattorna ändrar vårt dagliga liv.
Det svåra med skrivningarna är att få tillräcklig vila dagarna innan. De flesta sträckläser de sista dagarna och nätterna, och kommer trötta och färdigt stressade till skrivningen. Att skriva en lång uppsats på ett främmande språk kräver tålamod och lugn. Man måste ha ork att läsa igenom vad man skrivit och göra nyttiga förbättringar. Så mitt råd är: sov en lång och skön natt före provet. Lycka till!

Baba: a) Borde den obligatoriska svenskundervisningen i skolorna slopas? b) Sannfinländarnas ställning i det kommande riksdagsvalet. c) Svinalängorna – en sann bild av invandrarnas vardag i Sverige?

Isa: a) Var borde man dra gränsen när det kommer till privatliv och bloggar? b) Därför är matlagningsprogram på tv en succé. c) Anonyma kommentarer på nätet borde förbjudas.
När jag skrev studenten lärde jag mig några uttryck som jag sedan satt med för att få ett bättre vitsord. T.ex. ju och desto (ju varmare det blev desto mer svettades jag) och ett idiomatiskt uttryck, till exempel ”han tog i med hårdhandskarna för att få styr på gruppen”.

Sampo: Mitt råd är att lita på det man lärt sig, och inte fastna med grammatiken, friskt vågat, hälften vunnet! Rampfeber och nervositet/hermoilu är inte ett problem om man godkänner/hyväksyy att man är nervös/hermostunut. ”On jännittynyt mutta tekee silti”, man gör ändå! trots allt/kaikesta huolimatta. Sen kan det vara bra att tänka på hurdan fiilis man vill ha efter att provet skrivits, det brukar hjälpa mot prestationsångest.

Peter: Jag hoppas de ges möjlighet att skriva om till exempel svenskundervisningen i Finland och tvåspråkighet som Finlands kulturkoncept.

Magnus: ”Det finns inga regler” (Ei ole olemassa sääntyjä).

Kjell: Den här kan jag inte svara på. Jag vet inte, helt enkelt. Men ämnesurvalet borde vara brett, så att där finns någonting för var och en. (ämnesurval = aihekirjo ; någonting för var och en = jokaiselle jotakin)

Lykkyä tykö abeille! t. Fröken Senja

Kuukausiliite – Lite om månaden helmikuu

1 Maa

Käyntejä Senja opettaa sinulle ruotsia -sivulla on ollut kahdessa kuukaudessa pöllämystyttävät 2 miljoonaa. Jäsenmäärämme nousi 4000:een. Sen myötä kuulumme Suomen 400 suosituimman Facebook-sivun joukkoon.

Konehuoneen lukemat näyttävät, että meillä on eniten seuraajia näistä kaupungeista: 1) Helsinki 2) Tampere 3) Vantaa 4) Turku 5) Espoo 6) Rauma 7) Vaasa 8 ) Stockholm 9) Oulu 10) Jyväskylä 11) Kuopio 12) Jakobstad 13) Amsterdam 14) Joensuu 15) Seinäjoki 16) Salo 17) Raisio 18) Tallinna 19) Kotka.

Kovasti paljon vilkutuksia teille kaikille ja vielä ekstrasti Ouluun, Jyväskylään, Kuopioon ja Joensuuhun, missä paikallisten hurrien apu on varmaankin hankalinta löytää, mutta pieni kielikoulumme sekä online-hurrihjälp kattaa Suomen kaukaisimmatkin nurkat.

Ahkeria oppimisyksiköitä

Kuukausitasolla on nyt noin miljoona käyntiä. Opetamme noin 100 sanaa viikossa eli 400 ruotsinkielistä sanaa kuukaudessa. Mikäli edes yksi prosentti käynneistä on johtanut oppimiseen ja oppimisteho ollut kymmenen prosenttia – on suoritettu 400 000 ”oppimisyksikköä” eli opittua sanaa.

Helmikuussa keksimme kaikenlaisia kujeita. Kuten manailumaaottelun, jonka johdosta päädyimme Ruotsin aamutelevisioon. Olimme myös kaunokielisiä eli kirjoitimme runoja kaksikirjaimisista sanoista.

Uutiskynnyksenkin yli harpattiin. ”Senja opettaa sinulle ruotsia” poikii nyt 14 000 hittiä googlessa, ”Hurrinhurmauskone” 500 hittiä, ”Älsklingssvenska” yltää jo 50 hittiin.

Ylitimme myös ärtymiskynnyksen. Hups. Mutta olemme iloisia siitä, että HBL:n kampanja virittelee samaa säveltä kanssamme. Hienoa että kaksikielisyyden ilo leviää. Riemuruotsin rinnalla kannatamme toki myös riemusuomenkielen leviämistä. Jopa lehden markkinoinnista edelleen myös nettitoimituksen puolelle. Kaksikielisyyden riemun toteutumista kun voi jarruttaa se, että lehden keskustelupalstalle tulleet suomenkieliset, asiallisesti kantaa ottavat kommentit poistetaan.

Seuraavaksi kehitämme sitten mittarin, joka laskee kuinka monta myötäilijää on ja montako haukkujaa. Se on tunnettuuden mitta!

Ensimmäisen luokan kultatähdet

Helmikuussa  kanslia jakaa ensimmäisen luokan kultatähden erityisesti koululaisille, abeille ja opiskelijoille. Sekä niille, jotka ovat edes yrittäneet kirjoittaa molemmilla kielillä ja oppia koko ajan uutta. Ja kaikille niille, jotka ovat kysyneet kielikysymyksiä, vastanneet niihin tai laittaneet osoitettamme eteenpäin.

Annamme tässä kuussa ensimmäisen luokan kultatähdet seuraaville:

Oikea svedu Mikael Jönsson on oiva esimerkki siitä, miten uusi kieli opitaan. Rohkea yrittäminen on puoli voittoa.

Luokan innokkain, Kirsi Vesterbacka, ei malta huilia vaan vaatii lisää riemuruotsia jopa viikonloppuna.

Soile Damm nimetään täten koulun ulkomaankirjeenvaihtajaksi asemapaikkanaan Saksa. Kullanarvoinen kielitaituri, jolla on kosolti kokemusta ja laaja sanavarasto repussaan!

Kirsi Paloheimo on aina iloinen, aktiivinen kommentaattori sekä osallistuja joka uskaltaa yrittää myös ruotsiksi.

Kolumnistina eniten hittejä kautta aikojen sai Mårten Mickos, jonka kirjoitus In Finland we have this thing called HURRI vetäisi katon irti konehuoneesta ja mittarit pyörivät ennennäkemättömiä lukemia.

Henna Mikkilä herätti meidät miettimään, mitä kohderyhmämme haluaa. Hänen palautteensa ansiosta järjestimme koulugallupin ja teimme sivulle reviews/palaute/recensioner-osion, jotta voitte ajoissa kertoa meille mikäli läppä latistuu.

Kysyimme mitä sisältöjä toivotte meidän opettavan. Tässä koulugallupin tulokset:

a) Arkiruotsi 27 % b) Sanaleikit ja runot 9 % c) Lagom är bäst -sekoitus 52 % d) Kaikki käy 12 % e) Keksikää jotain uutta 0 %.

Jatkamme siis sekavalla sekoitustiellä, kuten tähänkin asti, emmekä (ehkä) yritä mitään uutta.

Jouduimme helmikuussa myös vastaamaan erinäisiin kysymyksiin:

K: Mitä kieltä te siellä oikein opetatte? Eihän se Senja edes osaa ruotsia. Onko siellä edes yhtään pätevää opettajaa? V: Käytämme ihan tavallista arkikieltä. Kannustamme ennen kaikkea ylittämään kielikynnyksen ja käyttämään molempia kieliä ilman että keskitytään virheiden etsimiseen. Yksi kirjoittaa vähän huonoa ruotsia ja toinen hieman huonoa suomea. Täydellisyys ei ole olennaista, vaan se että uskalletaan käyttää kieltä ja yritetään ymmärtää toisiamme. Joukossamme on muuten oikeita päteviä opettajiakin. Katsomme että opetuksen hinta/laatusuhde on erittäin hyvä.

K: Onko sivulla jotain agendaa? V: Porukalla ei ole mitään yhteistä poliittista, taloudellista, aatteellista saati pakkoruotsikantaa. Sivua pyörittää yksityishenkilöistä koostuva joukko, jonka mielipiteet ovat heidän omiaan. Yhteistä on ajattelu, että kaksi kieltä on rikkaus ja vuorovaikutus lisää yhteisymmärrystä. Ja uuden kielen oppiminen, olemassa olevan kielitaidon ylläpitäminen sekä sanavaraston täydentäminen on hyödyksi.

K: Olen huolissani sivulla käytettävän ruotsin kielen tasosta. V: Paras tapa petrata tasoa on osallistua itse.

K: Mitä hyötyä on siitä, että joku julkkis on  yhden tunnin online? V: Maailma muuttuu pienillä teoilla ja hitaasti. Jokainen mukana oleva on mielipidevaikuttaja, joka haluaa olla mukana muuttamassa asenteita myönteiseen suuntaan ja lisätä yhteisymmärrystä. Kukin heistä on menestynyt alallaan. Heiltä voi kysyä monenlaisista asioista kuten ammatinvalinnoista, koulutuksesta tai elämästä yleisesti.

K: Mitä palstan pyörittäjät tästä saavat? V: Kokemuksia, mukavan harrastuksen, hyviä nauruja, osaamista jota voi käyttää omassa työelämässä, ajatusten vaihtoa, uusia ystäviä sekä toisten auttamista. Eikö ole ihanaa?

K: Miksi te sanotte hurri, joka on ruma sana. Ja härmäläinen, joka on vähintään yhtä paha loukkaus? V: Kieli muuttuu ja elää koko ajan sekä saa uusia merkityksiä. Hivenellä ironiaa ja hyviä nauruja uppoaa myös oppi ja kalanmaksaöljy. Ehkä näiden sanojen merkitys tässä hiljalleen muuttuu. Pakkoruotsin sijaan muuten tarjoilemme riemuruotsia, älsklingssvenska.

K: Mutta Suomessa puhutaan SUOMEA!? V: Kyllä, mutta jos vaan osaa ja haluaa, niin voi myös puhua ruotsia, englantia ja montaa muuta kieltä. Sitä paitsi ne muut ovat sangen paljon hyödyllisempiä, mikäli mielii käväistä, elellä tai työskennellä maan ulkopuolella. Jokainen sana kartoittaa kielitaitoa ja ymmärrystä eikä mene hukkaan.

K: Miksi Facebookissa lukee COMPANY vaikka tämä on harrastus. Onko tämä sittenkin salajuoni myydä jotain? V: Kyseessä on kämmi jonka Senja teki sivua perustaessaan. Senja on anonut Facebookilta yhteisöstatusta, mutta eivät ole vastanneet.

K: Kuka tuo SENJA on? V: Senja on Norjassa Senjan saarella asuva maailman suurin 17 metriä korkea tuttipeikko, jolle norjalaispienokaiset lähettävät tuttinsa, kun haluavat siitä eroon. Senja on myös ihan tavallinen espoolainen työssä käyvä perheenäiti, joka päätti oppia ruotsia ja tehdä sen porukalla. Sitten kävi niin, että Senja-sivusta tuli yhteisö, jonka yhtenä jäsenenä Senja kartottaa kielitaitoansa.

Senja

%d bloggers like this: